T A I K U R I

Lite roligt att träffa alla mina bloggsoulmates, aka kändisarna på bloggträffen. Jag kände mig faktiskt helt starstruck ett tag. Alla är ju så fina. Roligt var det att höra Anna-Lena Laurèns tankar om den nya boken och god plockmat hade Mango och Karin fixat. Ja, allt var fint egentligen.

Dessutom fick man ju helt fantastiska grejs. ńlskar goodie bags. ńlskar.

Syrkki snälla. Kolla din telefon och ring din vän M och mig! kram

Edit: Allt ok med Syrkki. Hennes mobiltelefon spelade oss ett spratt. Nu önskar jag att alla hade trådtelefon. Det känns så tryggt att ringa till trådtelefoner. Lite sprak är det största problemet.

Man känner ju sig nästan som en Talotaikuri* när man kommer till dörren med sina femtioelva nycklar. Men hur kan det komma sig att man så gott som varje gång plockar fram hemnyckeln på jobbet och jobbnyckeln hemma. Det är liksom kortslutning i hjärnan. Varje dag. Jag skulle nog inte vara en bra Talotaikuri trots allt.

Kanske jag ändå borde köpa en sådan keps och testa hur det går. Om den inte funkar kan jag ju bara snyggt kryssa över TALO och spara TAIKURI.

*ni vet fastighetsskötarfirman i salkkarit. Viktig bakgrundsinfo där.

Slutligen snurrade jag mig ur filten och hoppade i stövlarna.

Sekunden efter svajade fröken klumpeduns till och höll på att slå örat i byrån.

Nu några timmar senare är naglarna fixade.

Redan nu är skivan här. Helt fantastiskt. Så nu vet ni vad jag lyssnar på framöver.

Lite personligt eller?

Här ligger redan broilern till min broilersallad. Var ska detta sluta?