Thank you for the music

Den här dagen har handlat om musik. Vi har lyssnat på klassiskt och kollat in hypnotiserande små djur, men vi har också hunnit öva in en ny sång till vår repertoar. Ibland är musiken räddningen.

 

Systersonen gillar den här grejen med den klassiska musiken.

Vår avskalade lägenhet

Nu har vår något avskalade lägenhet fotograferats. Passade på att ta några bilder jag också. Ropa högt om du vill flytta in i mars.

 

 

 

 

Inget som ni inte sett förut, men ändå.

Eneurosförslaget

Jag märker att eneurosförslagen här hemma allt som oftast handlar om äppeldatorn. I dag undrade jag om inte P kan lämna den hemma som inredningspryl för morgondagens fotografering. Höjda ögonbryn och ”hallåå” kanske förklarade att ivern över att lämna sin jobbdator hemma kanske inte var så stor. Okej då, his loss.

 

Den fina uppgiften

Att vara gudförälder är en av de absolut viktigaste uppgifterna jag och ni andra har. Att vara en del av den där lilla (och senare den stora) människans liv. Vara med och finnas till för föräldrarna. I dag har jag fått umgås med min fina gudson. Varje gång är det lika fint och givande. Vi har fått leka bondgård. Vi har sjungit och haft det roligt. Underbara lilla Viggo och jag. Att jag får umgås med hans mamma är förstås minst lika viktigt och roligt. Inte att förglömma.

 

Tänk om man kunde få vara gudmor på heltid.

Trapporna

I vårt nya hem, jo sori det är det enda jag kan tala om, kommer vi att ha trappor. Jag har aldrig bott i tvåvåningshem. Det har P gjort. Han meddelade mig glatt att han varit van att lämna saker i trappan som ska upp och mamma tagit dem därifrån. Han tyckte att jag skulle bli den nya mamman. Jag sade nej.

 

Undrar om vi ändå borde ha en sådan det-här-ska-upp-korg och det-här-ska-ner-korg. Svar: Nej, det behöver vi inte.