Köpfest.

Köpet stod högt i rang när det gällde finhet på fest. Vid dylika tillställningar fyller man alla Aaltovaser man har med gott. Ŗvervägde till och med att sätta dippsåsen i de minsta skålarna, men där gick gränsen för vad som är okej. Jag känner att redan det här strider mot Less is mera-principen.

 

ńgaren här hej.

Jag: ”Kan jag snäälla nu få komma och blogga vid den där datorn en stund.”

Han bara: ”Nä, just nu spelar jag ett spel där det egentligen inte händer något alls.”

Jag: ”Kul. Hit med datorn.”

 

Nåh, nu är jag här vid datorn och min poäng var att berätta att vi nu är solta ägare av det här hemmet.

 

 

Nu ska jag äta. Man blir hungrig av alla stora siffror.

Tusenlapparna.

Jag hänger bara i soffan och börjar faktiskt få lite ont i magen för morgondagens köp. Det är liksom inte ”hej ska jag köpa de här skorna för några hundringar”, det är liksom frågan om ganska många tusenlappar här. Eller så har jag ont i magen för att jag ätit för många mintpastiller. Svårt att avgöra.

 

Tapeter

I stället för att måla den där mörkröda väggen i vårt nya kök, kunde man ju tänka sig en snygg tapet också. Varför inte en hel vägg med recept eller varför inte hela tidningen på väggen? Bara att sluta med Husis prenumerationen. Kunde vara trevlig inspiration, men kanske ändå inte för oss? Måste undersöka saken närmare.

 

 

Tapeter från RM. Ylläri.

Ring på nu då.

I går önskade jag att någon skulle ringa på dörren och ha med sig ett par brudskor. Vaddå skor? Mest av allt önskar jag ju att någon skulle hämta med sig en solsemester och be mig hoppa på flyget nu. I stället förbereder jag mig på att imorgon köpa ett hem. KŖPA ETT HEM. Det är världens mest naturliga sak men det känns stort.
.
Kan någon skicka mig dit nu, tack!