En överlevnadsstrategi

Igår bestämde vi att nästa år inleds i värmen och valde Puerto Rico (Gran Canaria). En klassiker för mig. Vet inte hur många gånger jag varit där tidigare men det känns härligt att återvända dit gång på gång. Sist jag var där reste jag ner ensam för att mötas av mamma, mommo och moffa som redan var där på semester.

Nu åker jag med min lilla familj. Och mein gott så bra det känns att ha detta bokat. Ivern är stor redan nu, för nu vet jag att vi överlever ännu en kall vinter.

I februari var det Thailand. Nu förkortar vi flygresan med fyra timmar och väljer Kanarieöarna.

Helgarbetaren

Hur belönande som helst ju. Att hålla på och rouda på ved, grenar, kvistar och what not hela dagen. Om man är trött i kroppen? Oj herregud ja. Men alltså så belönande att se när ett projekt framskrider.

Tror att alla borde jobba mer projektinriktat faktiskt. Det är ju den överlägset bästa känslan att se resultat av sitt arbete.

Pianisterna

Samma fina piano som i tiderna fanns hos famo och fafa finns nu hos pappa. Och idag fick Minea och Melwin spela en del. Värsta konserten plötsligt och ännu fler barndomsminnen dök upp. När det bara plinkades och plinkades och vi ordnade konserter som vi sålde biljetter till och allt. Säkert urvackert!

Jag skulle älska att ha ett dylikt gammalt piano här hemma men skulle man någonsin stå ut med ljudet hela tiden?

Sådan fredagsfiilis nu.

Helgalen fredagsfiilis på gång. Det är evigheter sedan fredagar haft någon större betydelse i mitt liv. Och aldrig i Mineas. Nu betyder det veckoslut och att ha två hela dagar tillsammans framför sig.

Tänkte att Minea var väl värd tre små bilar efter avklarad dagisvecka. Hon blev så glad när hon fick den överraskningen.

Så glad liten idag med mest krafter av alla kvällar hittills. Samma här faktiskt. Tröttheten har verkligen varit närvarande i veckan och Minea och jag har mest velat sitta på soffan och stirra ut i toma intet när vi kommit hem från dagens uppdrag. Men idag satsade vi på helkväll ute (en sådan snäll kväll i lekparken alltså).

Om ni inte kände till det från tidigare så kan jag säga att det är såhär man gungar friday style. Så genuin fredagskänsla på den här bilden.

Bästisar kan ha samma minspel. Och de här två håller på att utveckla ett sådant.

Glassbilen hör fredagen till här i hoodsen. Idag blev det ingen shopping men desto mer stirr.

Ja, här är vi. Kanske lite slitna och sådär. Men ni ser. Där väntar chipspåsen i bakgrunden. Nu sover lillis och nu ska vi vuxna just kasta oss i soffan och jag ska slita upp den där påsen. Film och serier på agendan.