Kategori: Taikuri

Vad mycket prat det har varit om

Pappa Oslo.
Inte pappa hemma, mörkt. Bara mamma.
Pappa kommer ‘da (idag). Nä, moron.
Flyglaaanet pappa Oslo.
Pappa åka.

de senaste dagarna. Som ni förstår har P varit på arbetsresa. Jag har väldans svårt att orka utan sömn och dessa dagar har verkligen bjudit på mycket av detta liv utan sömn. Dottern sover som en kratta och vaknar ännu tidigare än vanligt. Och är det inte hon så är det jag som lider av insomnia.

Imorgon ska mannen iväg på nästa resa. Dessa dagar, sju liv.

Lite plåster på såren med godis åt mig och Lego åt dottern. Nu kanske vi överlever några dagar till. Fredag imorgon. Tummen upp.

Mineas första dagisjulfest gick av stapeln ikväll. En härlig idé med tomtemotorik. Så fin bana barnen fick gå igenom. Det var balansövningar, tunnlar, trampolin, korgbollskastning, ärtpåskastning och annat kul. Härligt med nytänk. Nu fick dessa små visa upp vad de kunde.

Min tomte och gruppens julkalender med Mamma Mu & Kråkan som hittar på olika bus varje dag. Utöver detta skön stämning, pepparkakor och glögg.

Inte nog med att den lilla flickan bakat pepparkakor på dagis. Ikväll har hon också fått baka gaffelkakor med mommo.

Lilla fröken som är så stolt över sina kex.

Hade ett litet problem där ett tag. Lovade Minea att vi skulle leta mina härligt varma innetofflor. Och redan innan vi öppnade garderobdörren insåg jag att julhemligheter låg överst. Nååh, det blev att vrida och vända på allt i hela skåpet för att hålla hemligheter hemliga. Till slut lyckades vi få fram tofflorna som verkligen låg underst.

Nu återstår det att se om hon utbrister ett ”sett mammas skåp” när julafton kommer. Jag skulle inte vara genomförvånad.

Ja, jag måste säga all denna snö trots att mängden i mina ögon kanske inte varit så stor. Men den lilla Minean, som bara upplevt snö förra vintern har varit alldeles ifrån sig de senaste dagarna.

Snöigt, snöigt, säger hon och pekar på fötterna och marken. Det knarrar under kängorna, det kommer snöflingor i ögonen, man vill gärna fånga flingor i händerna och söndra snöbollar som kramas ihop. Så gör man om man stundvis är riktigt ivrig och stundvis nästan lite rädd för allt det vita vackra.