
Självklart ska lillebror vara precis där som storasyster är.
dannipaalosmaa.com
Jag bara snubblade över det. Jag läste att man inte ska sträva efter att leva ett lyckligt liv. Att lycka är för vagt. Istället ska man eftersträva att leva ett innehållsrikt liv. Och det känns bra. Vem som helst kan känna sig olycklig. Trots att man har ALLT och lite till.
Men länge behöver man inte tänka på vad ett innehållsrikt liv betyder för en själv. Och då har man det. Det liv man vill leva.





Så hängde jag upp hängmattan under barnens vila, a.k.a siestan. Tog en bild och skulle just lägga mig tillrätta när PANG, mitt hjärta stannade för en sekund. Det var en så hård smäll från jordvärmebygget. Jag var givetvis inte den enda som blev skitskraj. Leo grät och kunde inte somna om. Så då fick han ligga i hängmattan istället.

Mineas tur då. Hon ville absolut läsa vuxenbok. Inget annat.

Och sedan, flera timmar efter första försöket fick jag äntligen en kvart i hängmattan när Minea lekte i lekstugan och Leo tog igen sig i vagnen. Och halleluja vad skönt.



Det var fullt i lilla lekstugan. Anni och jag hade lite svårt att förstå idag att vi två ska duka för sju personer helt plötsligt när det är hon och jag och barnen.
Ja söndag. Och trots att jag inte har något jobb att gå till (eller kanske just därför) så är det ändå en vardag som varje måndag tar vid. Så en liten söndagsångest kryper sig på till kvällen. En vecka till ska vi köra innan det är familjesemester igen. Greklandsresan för en dryg månad sedan känns lika avlägsen som förra julen och ikväll vill jag verkligen inget hellre än att reservera en sista minuten resa till solen.




I sakta mak gick den här familjens söndag fram.

Lite pool är väl aldrig fel, tycker Pekka och Minea. Alla väder (ja självklart regn och sexton grader) är poolväder.
Och sedan tystnar huset. Solen skiner en sista stund. Hannah och Amanda pratar i öronen. Bara jag, en liten stund.
