dannipaalosmaa.com
Nu har det blivit dags att avrunda veckan med en tur till det varma rummet. Det är nog den bästa avrundningen och nollställningen. Ibland känns det som om det skulle behövas en tur till det där varma rummet lite oftare. Speciellt under dessa hektiska veckor före jul.
Snöstorm, jo tack. Nu har jag nämligen parkerat mig här hemma och tänker vila här hela kvällen. Möjligtvis hela veckoslutet. Små promenader, lite gäster, lite glögg, köra lite bugga i vardagsrummet, byta ljus i lyktorna. Där har vi mina veckoslutsplaner.
Helt traditionsenligt ska vi fira denna självständighetsdag med lite pynt (jo, choko kan vara pynt för några timmar), vackraste julsånger i kyrkan, pepparkaksbakning och presidentens bal. Ett helt givet program.
Snön har dessutom hållits på marken över natten och några små snöflingor dalar sakta ner nu också. Vad ger väl bättre stämning för dagens program? Underbart.
Nu är våra nya Millie and Boris grejs här och gud vad glad man blir när saker är vackert inslagna till köparen. Det här kan låta rätt Taikurianskt vid det här laget, men jag blev faktiskt alldeles varm inombords. Ni bara: ”Oh, please!”
Bland alla stjärnmotiv, ljus och lyktor jag ställer ut har jag här hemma fått smeknamnet Mysmagistern. Inte långt i från när jag tänker på det själv. Aldrig tidigare har jag känt mig såhär mysig inombords. Kanske det är vårt hem, som äntligen är drömmen, eller kanske bor det någon minimysare i min mage? Jag vet inte. Men från att ha varit en nästan antijulpyntsmänniska känns det plötsligt viktigt och fint. Och mysigt.
Såhär ser det ut när man tittar in från gården. De där små lamporna som syns är bara gatulyktor som speglar sig. Inga små julpyntsljus som flyter omkring i luften.
Tänka sig att vi varit gifta redan i ett halvt år. Det är sjukt hur tiden flyger i väg. Nåmen, hur ska vi fira vår stora dag nu då? Jo, vi slår på stort och går på familjeförberedelse som räcker hela kvällen.
Bilden som numera pryder vår vägg i form av en canvastavla.
T A I K U R I 