dannipaalosmaa.com
Äntligen läge för fika på trappan igen när solen visar sig. Egentligen är det inte för fikans utan för terrassdrömmens skull jag sitter där. Sitter och inspekterar varje hörn av gården och fantiserar om hur den skulle se ut, den där terrassen jag så drömmer om.
Det blev ingen stranddag för oss idag heller. I stället har vi alla degat där på samma filt under parasollet. En riktigt bra start på dagen.
Nu är bilden på Minea inramad. Så fin blev den. Kanske skulle denna vara en bra början till en fotovägg.
När bebis är inne på sin fjärde (eller femte? har inte riktigt koll) vilotimme och solen visar sig emellanåt kan man sätta sig på trappan en liten stund och njuta. Man vet ju nog att när man sätter sig där så piper det inom kort i vagnen. Men hey, det är vad jag älskar mest med att ha en egen gård. Man kan springa in och ut exakt så många gånger i minuten man vill.
Den här gången bara måste vi köpa den där stora bilden på Minea från båten. Den var allt för bra för att bli kvarlämnad och bortkastad. Måste rama in den. Vår lilla loppeloppa.
När det blir flera vackra dagar i rad förvandlas hemmet till det där sommarhemmet. Alla saker lämnas framme, kärl, kläder, ouppackade väskor, leksaker, filtar. Ja allt. Gräs ligger på golvet efter att man sprungit in och ut barfota. Kylskåpet ekar tomt. Tvättkorgarna svämmar över och skräpet har nog ingen fört ut på länge. Då kan det behövas just en sådan grå söndag för att reda upp det hela och återgå till det normala, inget-får-finnas-framme-på-ytorna-hemmet. Och sedan kan man välkomna solen. Den kommer imorgon igen, har jag hört.
Den sötaste dörrskylten hittade jag i Stockholm. Passande för dörren till Mineas rum. Praktisk är den ju inte när den smäller mot dörren, men med en liten krok på väggen intill blir den helt perfekt.
T A I K U R I 