
Minni har gått och blivit superförtjust i sina maracasar och det låter. Inte liksom chackachacka utan pangpangpang. I golvet då. Men klart att flickan ska musicera. Klart.
dannipaalosmaa.com

Minni har gått och blivit superförtjust i sina maracasar och det låter. Inte liksom chackachacka utan pangpangpang. I golvet då. Men klart att flickan ska musicera. Klart.
Nåja, så gick jag omkring här hemma i mina nyinköpta jeans. Men de kändes inte helt rätt. Så vad hände? Vi åkte till köpcentret för att föra tillbaka dem. Hem kom vi med en lila bumbostol med tillhörande bord.
Och sen då? Vi har hängt på gården hela familjen och förundrats över hur en så regnig morgon kunde förvandlas till en så vacker eftermiddag. Nu ska jag i alla fall göra mig i ordning för sommarfest med tjejerna.




Och förresten. Idag har jag suttit där på terrassen och börjat med instagram lite grann. Vill ni följa mig så heter jag dannipaalosmaa. Ja, nu tror jag att det var allt jag hade på hjärtat. Hej.




Oj så det är hejsan när terrassen är klar. Man kan liksom hänga på gården barfota utan att vara rädd för tistlar och sitta ner utan att bli våt om rumpan. Ja, som ni förstår är jag ingen gräsmattefantast, men i alla fall finns det tio kvadratmeter gräsmatta kvar på vår gård. Inom kort ska den gamla bort och vi ska rulla ut färdig gräsmatta som åtminstone från början är fin och jämn.
Nu är den färdig. Terrassen. Och idag har vi knappt gjort annat än tassat omkring på den. Tassat och tittat och pysslat och åååhat oss. Så nöjd, så nöjd, med såväl design som genomförande.







Projektet för nästa försommar står klart. Att behandla alla dessa träytor så att de får samma färg. Vitt eller ljusgrått blir det.




Två barn, en Taikuri. Två byggmän, en terrass. Men ser ni, ser ni? Grillen står redan på terrassen och det är bara några fjuttiga plankor kvar att skruva och boysen jobbar som små djur. De har satt en hel semestervecka på det här projektet. Jag ett långt planeringsarbete. Nu sitter jag här och har den där gråtklumpen i halsen för att jag är så lycklig, tacksam och kanske också lite för att jag är dödstrött.
Efter att bebis lagt sig är det klart att man inte pustar ut, utan man drar sitt strå till stacken, eller borde man säga sin skruv till terrassen.


Ne, som ni märker blev terrassen inte klar idag. Men det känns bra för det finns vissa saker som vi behöver sova på. Fortsättning följer…
Vi evakuerar från bygget och från kaoset i hemmet. Jag tänker mig att allt helt magiskt ska bli fint och rent när det är färdig byggt. Hahaha.

