Små fina förändringar

Det var så härligt att få sätta något nytt på Minea imorse. Eller ja, för oss nytt. Vi var här igår och fick igen låna en hel hög med kläder. Tack!

Här hemma hade vi redan hunnit bli måttligt trötta på det där tidningsätandet och nekandet så vi ändrade om så att leksakerna nu bor i den före detta tidningslådan. Den som hängt med länge kanske minns att lådan från början var en bröllopslåda.

Som tur var lådan lika intressant efter förändringen.

Och vad är väl bättre än direkt tillgång till alla leksaker. Win win, igen!

Ett par skor?

Sitter någon snällis och pantar på ett par Kavat skor i ministorlek, typ 19? Helst då vintersko. Kan också vara av annat märke. Minea skulle absolut behöva någon sådan liten sko nu. Lämna gärna en kommentar eller skicka mail om ni kan tänka er att sälja ett par åt oss.

Och hur glad blev jag när jag gjorde plats åt Been i ett av spegelskåpen i hallen? Ganska jätteglad faktiskt. Nu står bara en vagn framme igen och det känns som om vår hall är stor som, som, som ja, den hall som ingick i det hem vi köpte för snart två år sedan.

Aldrig tillräckligt?

Egentligen trodde jag att jag var färdig med stjärnor. Helt påriktigt alltså. Jag tyckte att vi hade tillräckligt av den sorten nu, kan ni tänka er. Så gissa om jag blev förvånad när dessa stjärnhanddukar blev dagens must have på Prisma av alla ställen. I beige dessutom, inte ens vitt. Nej, nu är nog världen upp och ner.

Från bord till bord

Den här lördagen har verkligen varit så som varje lördag borde vara. Börjat med brunch, fortsatt med lunch, övergått till middag. På tre olika ställen och med en massa olika vänner.

Började med brunch med tjejerna.

En hel massa härligt bjöds det på.

Hann perfekt till lunchen och efterrätten hemma hos Anni.

Där var klädpartyt i full gång.

Sedan kurvade jag hem efter man och barn och vi åkte vidare till följande fest.

På inflyttningsfesten för vuxna och barn bjöds det bland annat på mera muffins. Dog bakverksdöden, typ.

Bland annat syrkki och Melwin var där i det sjukt fina, nya huset. Minni fortsatte med sin favoritsyssla, att stå och promenera med vuxenhjälp.

Och när jag körde hem mig och barnet genom den tjocka dimman kändes det som mitt i natten trots att klockan bara var 18. Nu är man just så slut som man ska vara efter en sådan perfekt lördag. Lycklig!