Det här* känns inte längre som mitt hem. Det är bara ett förvaringsutrymme för våra saker. Så konstigt att känslan kan ändra över en natt. Home sweet förråd, liksom.
*hyreslägenheten vår.
Kategori: Hem och inredning
Iittalabutiken här.
För er som absolut själv skulle vara superglada över att få flytta, kan jag visa lite hur det funkar hos oss just nu. Och jag måste säga att det är superkul. Vi kan checka den känslan om ett par veckor igen.
När vi flyttade hit visste vi att vi inte skulle stanna så länge. Vi var smarta och sparade toma lådor för glas och finporslin. Nu var det bara att bära in lådorna från källaren. Starke Taikuri, ser det ut som.
Det kändes så fånigt att spara alla lådor då, men nu är jag såå tacksam för det beslutet.
Bara att packa in glasen i lådorna och lägga in i skåpet tillbaka.
Lite som att bo i en Iittalabutik nu. Det kommer ju att kännas helt fantastiskt om några veckor när man packar upp glasen ur originalförpackningarna. Som om allt skulle vara nytt.
Livet utan stenar
Har inte riktigt reflekterat över hur alla stenar jag använder i inredningen. Det är inte precis en eller två stycken det. Nu packar jag ner alla dekorationsstenar och inleder ett några veckors stenlöst liv. Rehab liksom.
Hej hej.
Bara att sätta igång.
Jaha, så var pafflådorna här. Bara att konstatera att de var lätta att bära upp för trapporna. Nu ska de nämligen packas till bristningsgränsen och sedan bäras igen om ett par, tre veckor. Nu ska det börjas. Men var börjar man?
.
Ljuset
Tänk vad lite sol kan göra. Jag får så mycket energi och blir så glad. Vad gäller hemmet är solljuset däremot lite farligt. Jag vill bara inreda och göra det fint. All mörk inredning som man ens funderat på när det är som mörkast ute är bortblåst. Jag vill bara ha ljusa ytor och ljusa textilier. Så inget nytt under solen egentligen.
Soffbord från Car Möbel.
Nu ska jag ut i solen och samla energi.
När det blir för mycket.
Nu måste jag börja med att berätta att det är en stor skillnad på att ha mycket att göra och att vara stressad. Stressad är jag när kroppen kör något helt annat rejs än hjärnan. Eller egentligen kör den ingenting alls. Jag blir nästan förlamad. Så mycket att göra och att tänka på, att kroppen bara sätter sig ner som en heffaklump, medan hjärnan skriker ”jobba, flytta, planeraaaaa. Nuu.” Jag håller väldigt länge i många trådar. Men nu är det för mycket. Jag måste hålla i en tråd i taget. Kroppen säger ifrån helt enkelt. Hjärnan skriker, ”flera trådar komm aaan du orkar ännu en liten stund till”. Kroppen säger ”jag går i 90graders vinkel och orkar inte.” Jag vill gå upprätt igen. Tar en liten mental paus, dricker så mycket cocis det behövs och är tillbaka om en liten stund. Och förresten tack för att det är veckoslut.
.
Deppbloggaren här hej. Ursäkta för det.
Coolt.
Vet ni. I stället för att sitta och fundera på flytten eller något annat viktigt sitter jag endast och funderar på vad vi ska sova i när vi väl flyttat. Ni tänker: ”Ja men sov fast på golvet för böveln. Sluta rapportera om de där sängarna!”. Jag säger: ”Den här sängen bara måste ni se.” Den får mig nästan att vilja ringa någon boconceptbutiksägare och be denna öppna dörren för mig mitt i natten för att få testa sängen. Morgondagens utflyktsmål säkrat.
Från BoConcept.
Men så hittar P genast den negativa sidan. ”Där kan man sedan lägga sig om man vill skrämma den andra.” Tack.
T A I K U R I 