Börjar det nu?

Undrar om det är nu det börjar? Det där nestingbehovet? Nu börjar jag hitta en massa som vi kommer att behöva när lilla grynet anländer. Så hittar jag sådant som vi måååste ha och vissa saker som skulle vara helt okej vettiga att ha. Tyvärr verkar det som att de där sakerna som påriktig behövs, ni vet badkar och sådant inte är så viktiga i det här första skedet.

Efter att ha hittat korgen från Simpleworld i Emmas blogg blev jag kär. Och förlåt, men jag kan inte släppa den. Alls. Den är en sådan livsviktig grej som antagligen kommer att finnas högt på julklappslistan i år.

Sjukhuset

Jag är inte riktigt säker på att det där Sjukhuset programmet är det rätta för världens mest känsliga gravida tant.

EDIT: Nåjo, den här Elämä lapselle konserten är inte alls bättre. Nu vågar jag liksom hålla ögonen öppna men de är fyllda av tårar.

Måndag och migrän

Vad händer här då? Sov bort den här arbetsdagen på grund av migrän. Panadol hjälper föga kan jag säga. Blåa piller hade varit lite mer effektiva, men skrutten i magen lär inte gilla blåa piller, så då sover vi väl i stället. Det gillar skrutten, alltid.

Det enda godkända… Jess.

Flicka eller pojke?

Ibland undrar jag. Är Liten en flicka eller en pojke? Först hade jag bara tjejkänslor men när vid såg det lilla livet på skärmen för första gången var det sannerligen en pojke. Den andra gången tänkte jag inte på den saken alls. Vi är ivriga på att få veta vilket kön vårt barn har. Vad tror ni gott folk?

Är det verkligen vår tur nu?

Här kommer ett litet utdrag ur min preggodagbok som jag skriver i emellanåt. Detta skrivet 2.7.2011, två dagar efter plusset.

Tidigt på våren 2010 bestämde vi oss. Vi ville ha barn. Långa perioder av misslyckanden och många negativa test på vägen. När skulle det bli vår tur? Stundvis trodde jag nog att det aldrig skulle bli vår tur. ”Alla andra” hade ju lyckats. Någonstans runt bröllopet började jag tänka i de banorna att vår tur nog skulle komma men att man inte kunde säga när. Det var ju inte direkt att ta en könummer sådär bara. När testet den här gången visade ett positivt resultat ställde jag mig försiktigt frågan ”Är det verkligen vår tur nu?” Ingen kan väl ge ett säkert svar på det men i alla fall var det vår tur att få ett positivt besked den här gången. Positivt i rätt riktning, positivt för våra stundvis så trötta tankar om att ”skaffa” barn. Just nu lever vi i hoppet om att allt ska gå bra. Vi hoppas och tror.

Små små saker

Jo, jag vet att det är lite tidigt men när jag bara några dagar efter att jag fick veta om Liten i magen såg dessa små kläder på Name It blev jag förtjust. För en vecka sedan gick jag sedan in i affären igen och köpte dem. Jag bara måste liksom.