Är man inte alltid lite halvorolig inför rådgivningsbesök? Jag är det. Vet inte riktigt varför heller. Och idag stegade jag in där i vanlig ordning och var lite orolig. Trots att vi känt rörelser redan. Men hur kan man vara säker? Tänk om det är magen som kurrar eller något? Det har det nog inte varit, senast idag fick vi det bekräftat. Barnet sparkade mot hjärtljudsmanicken också. Ville knappt ligga stilla då heller. Rådgivaren bara meddelade ”Nyt teidän vauva karkasi”. Okej. Undrar om h*n (jag tror att det är en han, det gör jag alltid efter dylika besök) brås på mamman lite? Myror i brallorna liksom. Mitt hemoglobin var mot förmodan fortfarande bra. Jag trodde jag sjunkit till bottennivå. Men nej nej. Allt var fint. Så skönt att höra. Nåja, nu kan ni igen plocka fram anteckningsböckerna, för det här hörde definitivt till den kategorin ni behöver dokumentera.
Kategori: Gravid
Att veta vad som väntar
Spiderchick fick till det igen. Jag dog redan på listans andra punkt. Av skratt alltså.
Dagens antiklimax
Jag fick en inbjudan till me&i party hos grannen. Jag blev galet (det trodde jag inte) ivrig. Givetvis kan jag inte gå just då. Höh. Nu får jag bara inventera hela kollektionen och beställa med henne i stället. Det får väl duga den här gången.
Hepuli
Plötsligt fick jag hepuli med alla små klädesplagg instuckna lite här och där. Snabbt som blixten var en byrålåda i sovrummet tömd och bebbekläderna fick flytta in. Så skönt.
Det ska dokumenteras
Allt ska dokumenteras. Därmed också magen, med jämna mellanrum. Imorgon går vi in i vecka 19. Och hej, en nyhet som verkligen bör dokumenteras. Igår började bebben buffas där inne riktigt ordentligt. Och i dag har det fortsatt. Ganska roligt. Till och med P fick känna puffarna. Nåja, bäst att ni plockar fram era anteckningsblock nu. Skynda skynda.
Idag 17+6. Visst verkar den växa, den där kalaskulan.
Dagen då ni fick lite roligt
Ni kanske suckar lite nu eller får ett skrattskov med mig. Och jag förstår er. Snacka om att vara ute i god tid med kläder till bebulin. Men om ni tänker riktigt noga efter nu. Skulle ni glatt promenera förbi de här urtjusiga sakerna om ni visste att de sammanlagt kostade fyra pengar? Nej, jag tänkte väl det. Så här har vi nu lite gråvita plagg i storlek 62. Nåja, se nu. Inte 50 den här gången. Jag tänker framåt ser ni.
Att se det positiva
Ibland kan det kännas fint att vara gravid. Mödrar och svärmödrar tycks nämligen fånga varje krämpa man nämner och försöker bota den. Sendrag kommer vi att kunna glömma med mina urtjusiga benvärmare som mamman stickat och nu ska jag nog må bättre när till och med kokboken innehåller rätt grejer för mig.
T A I K U R I 