Att försöka det lugnt sjunka in är en omöjlighet. I mitt huvud är det mera JAG SKA BLI FLICKMAMMA, AAAAAAAAAAAAAAH. Hur låter man sådant lugnt sjunka in då, när man bara vill ropa ut det åt alla i hela världen?
Kategori: Gravid
Den lugna stunden
Efter återigen en häftig dag kan jag inte tänka mig något bättre program än detta. Soffan, mama och bra musik.
Kvällspromenaden
Ni vet, det är sådär förfärligt mörkt och du traskar i all sköns ro. Jag föredrar att inte se en endaste en människa. Det är bättre än gubbar i långa svarta kappor som promenerar hem från tåget tycker jag. Så kom det ändå en gubbe i lång svart kappa promenerande och jag tänkte, fasen också, jag vill ju inte gå förbi honom. Jag vill gå ensam här. Nåh, ingen risk. Min högsta växel är helt tydligt inte så hög längre. Ingen risk för att gå fortare än gubben i kappa. Jag har blivit en trögis.
Ultraljudet
Så åkte vi till Jorv. Satt där i väntrummet och pratade om växten som fanns på bordet mellan oss. P trodde den var av plast, medan jag konstaterade att den i alla fall är dammig. Sådant viktigt vi talar om när vi är nervösa. Så blev det vår tur, gel på magen och hon började titta. Allt var riktigt fint med Liten. Allt. Slutligen när allt var undersökt frågade hon om vi ville veta könet på barnet. Jag stammade fram ett ja. Och så kollade hon, och vi. Och där såg vi det. Liten är en FLICKA. Lycka!
Sådär såg jag ut innan. När jag kom ut var det mer tårfyllda ögon, men samma leende var kvar.
Vår lilla söta bebbe i profil. Ser ni att hon har ärende? Tummen och pekfingret uppe i luften där intill munnen. Så fin!
Och det skulle firas.
Nervös?
Vaknar två timmar innan väckarklockan ringer. Sedan bara ligger jag där. Funderar på vem Liten är. Liten sparkar och boxas och gör antagligen några kullerbyttor på det. Funderar lite till och märker att vi idag går in i vecka 22, måste kolla gravidappen på telefonen och Liten fortsätter sin show. Såhär håller vi på. I två timmar. Sedan är det dags att stiga upp. Att kalla sig utvilad är en överdrift. Men vad kan man? Nuförtiden verkar det vara mer än normalt för mig att jag sover som en kråka.
Idag är det ändå en häftig dag. Vi ska för tredje gången kolla in Liten. Jag är speciellt intresserad av att se den där ena kullerbyttan bebis utför några gånger per dag.
Partyt
Det blev inte alls sådär hysteriskt som jag hade tänkt mig, utan det gick riktigt lugnt till. Jag tror att det främst var så för att tassbyxorna var slut. Slut, kan ni fatta. Fasen också. Över hälften av oss som var på plats hade suktat efter dessa söta byxor, men nej. Liten blev alltså helt utan kläder den här gången. Men i januari kommer nästa kollektion ut, och då ska vi vara ute i god tid. Tack för en rolig kväll Lotta!
Mammapartaj
Nu ska jag ta de där tio stegen till det där partyt där jag har förstått att alla mammor goes wild and crazy. me&i talar jag givetvis om. Rapport om hur wild and crazy partyt blev kommer senare. So long!
Bild från meandi.fi
T A I K U R I 