Kategori: Gravid

Jag hoppas så innerligt att detta var det sista rådgivningsbesöket. Det går knappt att undersöka bebisen när magen ständigt sammandrar när jag ligger där. Den är verkligen som en fotboll som inte ger efter en millimeter. Mitt blodtryck mätte hon i två repriser och ville att jag skulle komma tillbaka på fredag och mäta det igen. Det nedre trycket var nämligen lite för högt vid den första mätningen. Vikten hade också ökat på grund av svullnad och sf-måttet stigit ordentligt.

Viktförändring: Sammanlagt +14 kg
Svullnad: Jo.
Blodtryck: 133/92 och 136/89
Sf-mått: 36,5 (på övre kurvan, men antagligen så högt pga av sammandragningen)
Bebbens puls: 123 i snitt.

Nu ska ni få se på några sparkar fångade på film igen. Undrar om man kommer att sakna de där sparkarna i magen när bebis väl är utanför? De där revbensspräckande sparkarna kanske man inte saknar, men heller inte glömmer helt i första hand.

 

Videon är filmad för några dagar sedan i v. 39+3.

I dag har vi det magiska datumet här. 6.3.2012. Det datum då det är mest sannolikt att Liten ska födas. Ett datum som justerats fram och tillbaka under ultraljuden. 40+0 i dag. Även om man inte ska fixera sig vid ett datum så är det svårt att låta bli. Ska det fyllas i blanketter ska datumet finnas där. Frågar någon (vem frågar inte) när barnet är beräknat att födas så är det just det här magiska datumet man uttalar. Det räcker inte med ”i mars någongång” eller ”i början av mars”. Exakt ska det vara. Ändå är det bara fem procent av alla barn som föds på den beräknade dagen.

Men vad händer i dag då? Ingenting faktiskt. Jag har haft en helt sammandragningsfri natt. Inte en endaste en liten värk heller. Jag tror inte jag sovit såhär gott på flera veckor, eller kanske månader. Liten kommer därmed nog inte att tillhöra de där fem procenten som föds på den beräknade dagen.

Det här vädret får mig att längta till conversepremiären något enormt. Men den måste vänta, för med denna pilatesboll som jag bär framtill går det bara att drömma om att knyta dylika skor. Men snart.

Det verkar ju bli en sjukt fin dag i dag. Jag är nästan utvilad efter natten och har just ätit ett vitaminproppat morgonmål. En bra dag på g, har jag på känn.

Vi har kört den traditionsenliga söndagsavslutningen. Bastu, varma smörgåsar och te. Just nu ser jag framemot en lugn natt med sömn, mer än jag ser framemot att förlossningen ska starta faktiskt. Konstigt hur önskemålen ändrar när man har sömnbrist.

Så hängde vi på födiskalas den här söndagen. I dag har rekordmånga bekanta födis så det känns helt okej om bebben stannar inne tills imorgon. I natt var jag faktiskt säker på att vi skulle få se vår bebbe idag. Nu då? Not so much.