I förmiddags, medan solen steg över trädtopparna var vi ute en stund och kollade in allt det fina. Älskar sådana vackra morgnar.







dannipaalosmaa.com
I förmiddags, medan solen steg över trädtopparna var vi ute en stund och kollade in allt det fina. Älskar sådana vackra morgnar.







Nu har jag hunnit med en första testrunda med kameran. De allra bästa sakerna med den hittills kommer här.
Att man kan vara hur nära som helst när man fotar. Bara millimeter räcker. Så härligt för mig som älskar att ha kameran så nära att den nästan tar i föremålet. Det här kan man inte göra med min G12 som jag vanligtvis fotar med.
Kamerans zoom (35X optical zoom) är inte av denna värld. Helt fantastiskt bra!
Att kameran är stor är inte alls ett problem. Den känns bra i handen. Ett mycket gott första intryck här.

Minea gjorde sandlådspremiär och systeri gillade kameran så mycket att hon sade sig vilja ha en sådan.

Här har jag använt mycket zoom för att få en närbild på Melwin. Älskar skärpan.

Och systeri ville inte ge ifrån sig kameran.

Här var det bara att zooma in i buskaget när man var långt ifrån.

Och lilla Milton.

Nu ska jag testa den här kameran ett tag. Canon PowerShot SX40 HS. Nu ut och testa. Så roligt! So long!


Så här kan hon ändra från en sekund till en annan vår lilla hoppa. Jag tog en närmare titt och visst. De övre framtänderna tittar nog fram vilken sekund som helst nu.

Ljuvligt väder idag hör ni. Hoppas vi hinner vara ute lite också. Nu ska jag i alla fall kasta på mig solbrillorna och åka iväg med kameran. Nu ska den repareras en gång för alla.

Den har hittat sin plats. Fotoramen från Perfect Home. Snabba ryck jobbade fotoprintern och där satt favoritbilden perfekt. Just nu får den pryda byrån i övre hallen. Man vet aldrig var den är imorgon.
Ni minns väl att jag fick testa Canon Powershot G1 X för en dryg månad sedan? I användning jämförde jag den ständigt med G12 som jag själv äger. Mitt första intryck av G1 X var att den var större och klumpigare, att den hade ett linsskydd som måste av och på hela tiden och att ljuset var svårare att få rätt. Sedan vande jag mig vid alla dessa saker såklart. Bilderna blev snyggare än någonsin tidigare, den var snabb och inte längre så stor i handen.
Och här går jag hemma nu och saknar den där kameran. Dels för att jag inte ännu heller fått iväg min G12 på reparation (lathet) och dels för att jag undrar om jag alls ska reparera den eller om det är lika bra att bara skaffa en ny. Måste kanske testa lite till bara…

Den urfina G1 X som inte vunnit priser helt i onödan.

G12 som jag trodde att var den bästa kameran i denna klass i världen. Fortfarande ganska nära i alla fall.
Och om ni nu skulle fråga mig vilken jag skulle välja så skulle jag nog säga G1 X. Det var liksom inte kärlek vid första ögonkastet men kärleken växte fram med tiden.