dannipaalosmaa.com
Ni kan kalla mig kalenderfotografen. Idag hämtade jag ut Sundsbergkalendern för nästa år. Två av tre bilder som jag skickade in hade röstats fram till kalendern. Lite stolt. Och på en bild finns hela vårt gäng med. Värsta famous människan nu alltså. Haha.
Alltid när det är skruttigt väder kommer man på det ena och det andra man skulle vilja fotografera. Men så är det så uselt ljus så man skippar det. Och sedan när solen kommer fram för en timme eller så, minns man inte en halv sak som skulle fotas.
Då är det bra mycket bättre att utnyttja ljuset utomhus. Om man ändå inte minns något. Så idag hann vi faktiskt ut i solen en sväng. Och snart ska jag iväg till stan och prova klänningar. Vi får se vad det blir.
Dagens vattenpöl: Frusen. Jo jo, det är något med mig och is. Det är liksom snyggt med is.
Dagens Brigitte Bardot: Minea Maria. De där solglasögonen på flickan med attityden. Solklar Brigitte Bardot.
Dagens pilot: Viggo. Egen stund med gudsonen medan de andra barnen vilade. Perfekt.
Dagens söta: Barnen. Gemensam fin lässtund.
Dagens himmel: Blå. Efter morgonens slask då, men i alla fall.
När jag får en ny, eller en för mig ny, kamera i handen vill jag bara ut. Fotografera naturen. Naturen har ett vackert sätt att förlåta att man kanske inte är den absolut bästa fotografen. I rätt ljus och med ett stillavarande objekt kan man lyckas ändå.
Så vad gjorde jag? Jo, knäppte ett par foton (lögn, tog säkert tjugo eller flera för att få ett par jag var nöjd med). Och så funderade jag på kameran en stund. På gräsrotsnivå var det lite svårt då på grund av att den här nyaste modellen i G serien (Canons G15) inte har svängbar skärm. Man borde väl lägga sig på den våta marken för att veta vad man fotograferar egentligen. Vara ett med naturen och så.
Annars är den ju bara för bra den här G15. Kärlek vid första ögonkastet kan man lugnt påstå.
Med öppna armar (och sinnen) välkomnar vi Canon Powershot G15 på en testrunda i Herrgården. Willkommen!
Återkommer. Utseendet, litenheten och snabbheten tilltalar redan.
Några av er var intresserade att höra mera om Canon Powershot SX40 HS som jag gjort ännu ett hemmamammatest (inget experttest) på. Här kommer mina plus och minus.
Det bästa. Här har vi verkligen tyngdpunkten.
+ Zoomen. Helt superb 35X optisk zoom. Bilderna blir skarpa och snygga om man zoomar in på objektet. Långt ifrån, genom fönster, upp i tallen, ner i buskaget. Det mesta fungerar.
+ Närheten. Man kan vara hur nära objektet som helst. Vill man fota grötportionen så kan man göra det med kameran lutande på tallrikskanten. Älskar verkligen det.
+ En hand. Trots storleken känns den inte klumpig. Den går bra att hålla i och manövrera med en hand. Perfekt när man bär barnet under andra armen.
+ Elektronisk sökare. Jag är lite kär i sökaren på den här kameran. Den är elektronisk. Inte så att man ser genom ett hål alltså, utan genom att trycka på disp. knappen blir skärmen mörk och allt som man nyss sett på skärmen syns nu i sökaren. Mycket bra i solens land kan jag tänka mig.
Svårt att hitta något negativt men,
– Saknar direkt åtkomst till exponeringskompensation eftersom jag spelar mycket med att göra bilder ljusare och ibland mörkare redan medan jag tar bilden. Den finns såklart bakom ett par klick.
– Storleken. Den ryms ju inte riktigt i partyväskan den här skönheten men i skötväskan är det ju inget problem det heller.
Nej som ni märker var minuslistan ganska kort och mager. Helt onödig egentligen.
Och skulle jag rekommendera den här kameran? Absolut. Det var nog kärlek vid första ögonkastet den här gången. Det är med lite sorg i magen som jag skickar den tillbaka till Canon imorgon igen.
Och förresten här, här, här, här och här kan du hitta bilder som jag fotat just med den här kameran.
Härligt att komma hem på kvällen och kunna gå igenom en annan kameras minneskort och kolla vad som hänt medan man varit borta. Är det månne så det känns för P att läsa min blogg när han har jobbat en hel dag? Att man liksom inte varit där men ändå får ta del av det fina?
T A I K U R I 