dannipaalosmaa.com
Känns som en evighet sedan jag varit på stan. Igår blev det kusinträffis på stan med mat och dryck men innan det hann syster och jag äta glass, åka båt och känna hettan. Än en gång förvånas man över hur mycket folk lever efter klockan 20 på kvällen. Det är liksom inte bara Orange is the new black i soffan som existerar den tiden, utan ett helt liv utanför dörren. Bra att komma ut och se det mellan varven. Tack brudar!
Vilken superdag i Puuhamaa denna soliga och stekheta sommardag. Själv har jag varit i Puuhamaa för långt över 20 år sedan. Tänkte att vi skulle trivas några timmar bara men där hittade vi oss innan stället öppnade och var inte klara för hemfärd många minuter innan stängning. Bara bra helt enkelt!
Oj oj oj! Har två mycket fina dagar i Nagu bakom mig. En liten get away mitt i allt för att fira en vän tillsammans med andra vänner. Några bilder på det.
Det viktigaste när vi åker bil är att se alla hästar längs vägarna. Så idag tog vi tag i saken och kollade in hästarna lite närmare. Tack vare mina hästägare till vänner är det inget stort projekt. Minns så bra förra gången vi besökte Danis häst. Det var roligt och spännande att kolla så länge den lilla inte behövde röra eller vara allt för nära djuret. Och en rätt likadan upplevelse blev det idag när vi hade med oss Ammi till stallet. Dani red och grejade med hästarna medan vi tre, Ammi, Minea och jag, fick vara åskådare.
Startade veckan med besök på Margreteberg (herrejess har hela mitt liv trott att det heter Margareteberg). Anyway, Minea var så ivrig och ville se hästar men de var förstås i en hage låångt bort. Och vi som trodde att djuren i trä skulle finnas där också, lika som förra sommaren. Men nej. Lejonparken hade blivit något helt annat än ifjol. Nu var även den en vanlig färgsprakande lekpark. Men så kollade vi blommor och sniglar, cyklade och lekte i dessa lekparker. Sådär som man gör med små kids. Allt varar små stunder och så drar man vidare till nästa punkt.
Nu undrar Minea: ”När ska vi nästa gång åka till margarinet?”
Nåjo, ni känner mig. Rastlösheten tog över och tog ett snabbt beslut om att det var Arne Alligator som gällde i stället för att fortsätta innedagen i alla fall. Mycket bra beslut visade det sig. I ösregnet satt vi där på bänken och jammade. Vi hann också kolla in brandbilen vilket var häftigt för den lilla.
Nu torkar alla kläder i bastun och vi är nöjda med dagens utfärd.
Vet ni? Nu börjar min fotoiver äntligen vara tillbaka. Direkt illamåendet slog till i januari försvann all iver och alla krafter för allt annat utom för existensen, som var för jävlig den med. Och så skulle det tydligen ta ett halvt år innan den riktiga ivern för fotograferandet var tillbaka. Mycket annat kom tillbaka mycket tidigare.
På dagens promenad till forsen tog jag förstås kameran med och förevigade den magiska miljön och yrvädren till barn. Och att gå där vid forsen är så häftigt för hela stället och stämningen är som ur en saga. Det är flera år sedan senast nu. Och att lära barnen att respektera vattnet och den farliga men vackra forsen är inte helt lätt när de är ett-tre år gamla hela bunten. Men är de med från början och får lära sig hur olika saker fungerar så kan det väl bara vara positivt för framtiden.
T A I K U R I 