Operation fylla bokhyllan

Som julafton när bokpaket anländer. Egentligen skulle jag ju endast beställa den där Första boken om mig, men se hur det gick. Bara jag har tid ska jag börja fylla i och klistra in bilder. Det kliar i mina fingrar.

Stora flickan

Minea har vuxit som en tok tycker jag. Nu har hon spräckt fyra kilos gränsen och väger i dag 4090 g och är 55,3 cm lång. Helt otroligt.

Mor och dotter var ungefär lika ivriga inför rådgivningsbesöket. Men bra gick det.  Jag älskar när folk som jobbar med barn har tid för dem och orkar vara lika entusiastiska varje gång och med varje barn. Det är fint. Minni gillar också rådgivningstanten. Hon log stort på direkten och visade upp alla sina konster.

Tomt

Efter att först ha burit henne i nio månader. Haft henne så nära som någon bara kan vara. Varit orolig och rädd för att något ska hända, för att allt inte ska vara bra med henne. Efter det har man i nästan fyra veckor hela tiden funnits på minimalt avstånd från henne. Skött om, vårdat och gett all närhet man har på lager.

Det är nog inte alls konstigt att jag blev alldeles tom inombords när jag i går var i från henne i halv timme. Alldeles tom.

Det är där hon hör hemma. Nära.

Kvällspigg vs. morgonpigg

Glöm det där med att bli trött efter badet, som jag skrev i förra inlägget. Den enda som var trött var jag. Vår bebis är en kvällspigg typ. Tur att pappan i huset också är det. Mamman lägger sig alltid först. Sedan tassar de andra upp en timme senare. Nu sover bebis fortfarande sött. I dag har vi förresten roligt program på agendan. Lite senare får ni se vad vi sysslar med.

I går kväll kollade vi Så ska det låta och bebis var hur pigg som helst. Notera förresten den tillhörande hemmamamma-mjölkspyan på min tröja.