Kategori: Barn

Så fick flickan sitt namn och vilken fin dag det varit.

Programblad hade pysslats ihop. Hela namnet ser ni ju förresten där.

Själva seremonin var jättevacker. Jag tror jag ska återkomma till det där programmet snart. Här har vi föräldrar, faddrar och lilla Minea som bar den sjuttio år gamla dopkolten.

Sedan blev det klädbyte och vi kom till kaffebjudningen.

Vi hade plockat fram silver. Roligt att få användning för det. Dessutom kommer det knappast som någon överraskning att färgerna gick i rosa och vitt.

Anni hade gjort världens vackraste doptårta till lilla Minea.

Ni fick ganska rätt när vi talade cup cakes här i veckan. Det blev hjärtan, stjärnor, mycket frosting och morotsmuffins.

Minea fick en hel drös med härliga gåvor.

Vackra blommor fick hon ju också. Givetvis i rosa.

Kan inte sluta stirra på de där ursöta små skorna. De ska givetvis sparas.

Jag vet inte vad ni håller på med denna lördagmorgon, men här har vi redan badat Minea och blänkt det sista silvret.

Idag är det fest!

Minea summerar vår dag och berättar om dopförberedelserna. Observera att hon en halv minut senare somnade i vagnen.

Kusinerna Busunge och Sömntuta i farten igen.

Busunges mamma börjar bli lite höggravid så jag rycker in och busar med Busungen. Gunga, flyga, sitta på axlarna, äta sockermassa. You name it, det får han göra med moster.

En höggravid moster får pausa med att skuffa Sömntutans vagn i medvind. Och när jag nu ser på den där bilden förstår jag att vi verkligen behöver en sådan till vagnen. Tittade på den men lät den stanna i butiken när vi var där sist. Why oh why?

Så där gick jag på en kort eftermiddagspromenad runt kvarteret. Den här gången hade jag med mig dagsposten. Det fanns ett paket till Minea där. Jag slet upp det på direkten och blev alldeles tårögd (inget nytt med det precis). Bröderna Lejonhjärta. Ah, tusen tack Jenny och Ina. Helt perfekt. Och det fina citatet från Mio min Mio, jättefint.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev tusen gånger bättre. Jag trodde att jag skulle sitta inne hela våren och sommaren och amma lilla bebis. Men det visade sig att hon ju också sover. En bebis behöver sova, kan ni tänka er? Och när hon sover så kan man ju välja vad man vill göra. Just nu väljer jag att njuta. Men jag vågar nästan inte säga högt att jag just suttit som en padda i en stol på gården i tre timmar medan hon sovit. Så förskräckligt skönt.

Jag har hunnit läsa en tidning från pärm till pärm och så har jag ätit med en härlig utelunch. Ensam.