Vilken härlig dag

Vi hängde på Kulturen vid ån hela dagen och det känns. Det stramar i ansiktet och man är allmänt mör. Men där har vi tecken på att dagen varit alldeles toppen. Man blir så glad av att träffa så många bekanta. Dessutom är jag superlycklig för att så många bloggläsare kom fram och hälsade.

Minni musens första resa

Ett första möte med muminfamiljen. Tänk att vara My och hela tiden se sådär arg ut. Jag föredrar ett happy face. Alldeles tydligt.

Äntligen Stockholm.

Bästa sällskapet.

Mera sällskap.

Sällskap av den roligare sorten.

Lite kungsträdgård.

Trodde det skulle bli riktig åskstorm.

Men ingen åska hörde vi utan tackade ett fint Stockholm för denna gång och åkte hemåt.

Iver och nervositet

Nu är väskan packad och snart bär det av mot Stockholm. Och vet ni. Här går jag omkring och är skitnervös. Varför då? Jag vet faktiskt inte. Resa med bebis. Första gången bebis övernattar någon annanstans än hemma. Har jag med allt vi kan behöva? Antagligen har vi det och tusen saker till. Så onödigt att gå här och vara nervös. För jag vet att vi kommer att få den bästa resan oberoende. Kan inte tiden gå lite fortare nu. Är så ivrig!

Ett dygn hos oss

Inför Mineas stundande tremånadersdag har jag på begäran skrivit om våra dagsrutiner. Texten handlar om ytterst sällsynta dagar när vi endast är hemma.

Godmorgon: Mellan klockan 7 och 8.

Morgonsysslor: Amning. Morgontvätt och kläder på. D-vitamin. Näsfrida. Allt detta för bebis. Morgonmys. Hela proceduren får ta högst en timme. Sedan vill Liten äta igen och lägga sig ute i vagnen på terrassen.

Förmiddagslur: 8-11, 9-12. Ungefär två-tre timmar brukar hon sova ute. Nu brukar jag passa på att göra mina morgonsysslor. Morgonmål, dusch, bloggen.

Lunchdags: Så vaknar hon. Om hon sovit tillräckligt länge är hon nu pigg och glad. Det är inte heller ovanligt att hon vaknar när 45 minuter gått. Då är det inte riktigt lika piggt och glatt. Hon äter, jag äter. Sedan leker vi, läser, hänger runt, sjunger, går omkring och plockar lite. Plötsligt är hon trött igen när en timme gått. Klockan är nu 12-13.

Eftermiddag: Jag tror alltså att hon vill vila. Men tydligen inte. Hon somnar inte. Vi tar en promenad. Hon somnar inom 20 minuter. Så sover hon 45 minuter. In och leka och äta igen. Trött bebis. Ut igen en timme senare. Sover eller sover inte. Det vet man aldrig. Sover två timmar eller femton minuter. Ingen aning. Ibland en vila ännu mellan 18 och 19.

Så eftermiddagarna är ingen tid för något specifikt projekt för en själv. Jag är egentligen beredd på att ha en vaken bebis mellan klockan 12 och 20. Under eftermiddagen har vi mycket lek och många promenader på schemat.

Kväll: Så blir klockan 19 och hon äter. Sedan är det dags för byte till pyjamas. Denna stund är i regel pappas och Mineas. Där har jag inget att göra. Sedan fortsätter kvällsamningen. Båda brösten klockan 19.30 (så synd att det var säsongsfinal av Salkkarit idag, det har varit mitt sällskap vid maratonamningen).

Sedan sjunger jag igenom alla natisånger jag vet (inte bara tre), och slutligen lägger jag henne i sängen. Hon somnar själv i sängen 20-20.30.

Nu har vi några vuxentimmar som vi alltid använder helt dumt. Ofta bara slösurf. Inget fiffigt. Så undrar man hur allt i hemmet blir ogjort.

Natt: Så lägger vi oss 23 tiden (allt för sent, dumt huvud osv.). Minea sover sitt första pass allt mellan fyra och sju timmar. Ibland vaknar hon alltså första gången 00 för att äta och ibland först 03. Ju längre hon klarat det första passet desto tätare äter hon de följande gångerna. Men 2-3 timmar mellan de följande passen i alla fall. Om det är något jag ogillar starkt med det här nya livet så är det just nattamningen. Helt horribelt.

Så är det morgon igen och allt börjar om från början. Men det roliga är att ingen dag är den andra lik. Som tur. Då skulle jag nog dö av tristess.

Snälla kan inte ni antingen här eller i era egna bloggar skriva om hur era dygn med bebisar brukar se ut?