Kategori: Barn

Ungefär såhär är det att vara förälder till en åtta månaders Minea.

• det är inte säkert att just du får muntur vid middagsbordet, ännu osäkrare är det att du hinner äta
• det är säkert att du blåser på något ont några gånger per dag
• natten är en enda festival. Mellan klockan 19 och 04.40 är det Flow (Så skönt!). På morgonnatten är du tvungen att välja mellan Stafettkarneval och Sirkus Finlandia. Om du väljer Stafettkarneval håller du Minea i sin säng medan du springer och lägger i nappen tills hon somnar om, det finns en till otaliga etapper beroende på natt. Karnevalen kan vara upp till en timme. Det finns också en möjlighet att det inte är du som vinner karnevalen. Om du väljer Sirkus Finlandia (kan också väljas efter förlorad Stafettkarneval) tar du Minea till din säng med allt vad det innebär. Då visar hon upp hela sin repertoar.
• du ger inte längre mjölk på natten, du sover nu mer än tidigare, ibland vaknar du faktiskt bara en gång. Ändå är du trött.
• under barnets vakna tid går du främst i nittiogradersvinkel och håller henne i händerna när hon går
• när du vill gå på toaletten har du förr eller senare en flicka hängande i ditt byxben eller vid toalettstolen
• du får skratta så du kiknar, för glatt sällskap har du
• du får kolla noggrant att det går bra när hon äter sin fingermat trots att hon är duktig på det
• du får nu ge henne mat med bitar i, det är gott och roligt att äta, men glöm inte att ge någon fingermat samtidigt för då får du höra, mjölk ska också finnas till hands under måltiden
• gröt kan du glömma att är något annat än tråkigt
• du får bra underhållning när hon pratar mamma, papa, nenene, tata (sägs ofta efter maten när man själv säger tack tack), buuuue (tror vi att betyder buse haha, vem har månne sagt det så ofta?)
• du springer efter en ålande sak som hela tiden verkar vara på ställen där hon inte ska vara
• du sitter i trappan medan barnet försöker klättra
• du är noggrann med porten i övre våningen
• du plockar upp alla böcker och leksaker som rivs ur hyllan
• du dammsuger och städar golvet för annars är det någon annan som städar det med sin mun
• alla låga ytor håller du prylfria
• du leker förstås mycket, för från att ha haft ett barn som lekt själv en stund vill hon nu ha sällskap hela tiden
• du får hjälp och stjälp i köket, med byket, ja med allt du gör
• du har ett par lugna stunder under dagen när hon sover
• du sjunger, ramsar och läser
• ska du fotografera eller skicka iväg ett SMS får du göra det i racerfart. Annars är det någon liten som gör det för din del
• egentligen ska du göra allt i racerfart, blogga, duscha, fixa håret, värma mat, klä på, sova. Det ska gå undan helt enkelt.
• du får nog höra det finaste skrattet och se de sötaste fyra tänder
• helst ska du inte sitta alls, för det gör inte hon heller längre än tjugo sekunder
• och så får du vandra i nittiogradersvinkel lite till. Snart börjar du tro att din rygg aldrig blir rak igen men det bryr du dig inte om.
• och så får du ge henne all kärlek du bara kan, hela tiden och så får du ju såklart så mycket kärlek tillbaka. Bäst!

Alla har vi vår stil att få i oss dagens nyheter. Vissa lyssnar eller läser, andra äter upp dem. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Ibland får man göra det lite lättare för sig. I stället för att efter promenaden rulla in vagnen med ungefär halva byns sand i hallen kan man ju bara köra med bärsele och slippa plocka fram dammsugaren ett extra varv.

Och på tal om något helt annat. Minns ni denna dag förra året. Jag har tänkt på det flera gånger idag. Svenska dagen förra året var dagen då vi krockade med hjorten. Det var den dagen under hela graviditeten jag oroade mig mest. Oron var som tur obefogad och Liten Minni var pigg och kry trots smällen. Och hur man uppskattar henne och livet en dag som denna.

Jo jag medger att det i år igen var Hobby Halls reklam som triggade igång min julfeelis. Det var exakt samma förra året. Försökte läsa blaskan i fred och gav därmed leksakdelen åt Minea. Det gick bra ungefär tre sekunder. Sedan såg bådas tidningar ut som om vi hade en hundvalp i stället för ett barn här hemma hos oss.

Efter-bilden var för osmaklig så den fick utebli.

Aldrig hade jag tänkt att det skulle ta några timmar att få en enkel pastasås (så hette receptet) kokad. Men jo, med en vaken liten upptäckare, en egen gammal mormor på tråden och en orutinerad kökspersonal (se inte på mig) kunde det faktiskt ta ett par timmar eller så.

Till skillnad från den underligt osmakliga bilden ni ser blev pastasåsen riktigt, riktigt god.