dannipaalosmaa.com
God jul kära ni!
En fin och livad julafton har vi bakom oss. Massor med snö, en massa fina julklappar, god mat allt det där. När gästerna gått hem och barnet lagt sig var det dags för lite tid på tumis. Till nästa år tror jag vi sparar våra klappar till denna stund med lugn och ro.
Alldeles perfekt att starta julfirandet redan idag. Det blev julglögg hemma hos oss med mormor och morfar, mamma och S, syrkkis familj och vi. Livat med lek, julklappar, barn, tomteluvor, ringlekar och så lite glögg förstås.
Brr, hörni. Ganska extrema förhållanden idag för de stackars fingrarna när man ska knäppa bilder.
Annars då? Fin fin lördag ju. Äntligen är golven tvättade (för världen gick ju då inte under igår, så jag kände att jag måste), fint väder, familjehäng och snart drar vi till stan. Det blir julkonsert för oss vuxna och lek med gumis för barnet. Vinnarkombinationen.
Jag kan fortfarande tycka så mycket om all den där vackra isen som bildas på terrassglasen.
Jess, snö på träden också.
Och den yngsta duellanten som funderade mycket men inte gav oss några svar. 16 points blev det ändå.
Ända sedan vi flyttade in här har jag undrat vart den där nyckeln går. Nyckeln hänger på vår yttervägg. Säkert bara en nyckel. Men varför har både spik och nyckel målfärg på sig? Jo, mitt jättespännande liv här hej.
Man kan bli ganska glad när man tittar in i postlådan och däri ligger en julkapp till barnet. Vad det är kan vi bara gissa oss till än så länge. Den får såklart vänta till julafton.
Och här har vi belöningen för ikväll. För nu är allt handlat inför julen. Nu kan vi bara njuta av julledigheten som just börjat.
Idag har snön fallit lätt och vackert. Ingen storm, bara fint. Det här uttalandet kan ha något att göra med att jag mestadels hållit mig inomhus idag.
Jag har länge i tysthet funderat på vad folk ser för bra med dessa skor. De känns mest bara hala och ganska klumpiga. På ett drygt år har jag inte vant mig vid dem. Nej, jag föredrar nog mina Zippyboots i vinterväder.
Snö är snyggt men jättesvårt att fånga på bild när man har brådis.
Inredningstidningen har varit pop. Både hon och jag har försökt få vår inredningskvot fylld för dagen.
Fötterna har hållits varma.
Vi har inventerat legolådan och konstaterat att det bra kunde finnas några bitar till. Mest för mig och P då, för att få vara riktigt kreativa. Minea klarar sig däremot mer än väl med dessa bitar.
Och så har jag bakat jultårtor och smaskat i mig dem. Rapport slut.
Det kan ju bara inte vara sant. Att vi redan öppnar den tjugonde luckan? Men i vilken kalender jag än kollar så är det verkligen bara fyra dagar kvar till jul.
Under eftermiddagen började nyheterna hagla in.
Minea började stå utan stöd. Flera gånger stod hon i ungefär tio sekunder mitt på golvet utan att hålla i sig och när hon var färdig satt hon sig vackert igen. Hann verkligen inte fånga någon bild på de situationerna, jag bara gapade.
Milton fick i sig något annat än mjölk för första gången. Sedan kunde han sova gott i Minnis vagn, inte första gången dock.
Och Melwin som inte direkt är känd som någon pulkåkare eller vinterälskare, älskade att åka pulka tillsammans med Minea, en liten stund då förstås. Det skrattet från de barnen, guldvärt.
Och så till dagens antinyhet. Gungan och rutschkanan slets lite igen. Jag tror att det är ungefär Linda och jag som trampar upp där vid gungan. Och så trampar jag vidare på min stig till rutschkanan. Det verkar som om resten av grannskapet är lite rädda för snö faktiskt.
T A I K U R I 