Kategori: Barn

Supersöndagen! Vi har hoppat från bord till bord och bara ätit. Det måste vara sådant söndagar är till för. Att barnet får leka med kusiner, fammi och mommo och att föräldrarna får sätta sig vid färdigt dukade bord. Jo?

Men först var vi ute på den dagliga rastningen.

Och så var det då den nya iPaden. Aaah.

Och så förundrades jag lite över att det verkligen var en kort tid alla dessa tulpaner håller. Att man verkligen bär hem nya varje vecka. Så nu minns vi det.

iPaden är här. P fick den som en tidig födisgåva och materialisterna i oss jublar. En fantastisk värld har öppnat sig.

Här kommer några pics från vår slöa dag.

Det kändes som om solen var uppe i flera timmar och vi promenerade ute. Att småspringa var ju ungefär lika roligt.

Vi kunde till och med röra oss på vår gård lite när snömängden minskat radikalt.

Vi väntade på mat och fixade mat.

Jag hittade en bortglömd julklapp, öppnade den och åt upp den. Ensam. Det bor ju en liten nötallergiker i P.

Och så iPhonade vi en hel del. Minea var dessutom helt förbryllad när jag låg på soffan en stund. Tror inte hon sett mig göra det under hela sin livstid.

Det verkar pågå någon typ av robottävling pappor emellan på instagram. Eller nå två pappor, varav P är den ena. Om den ena legoboten är bättre än brioboten och sådär. Jag ville självklart vara med med min mammabot. Som då klarar allt (lite som jätteglada Jenny ni vet). Mammabotar är bara så. Fast egentligen har vi redan kommit fram till vem som segrar över alla robotar i denna kategori, det är Minea. De klarar sig inte särskilt länge i hennes grepp.

Fredag! Hur skönt? Tre vardagar denna vecka var precis passligt. En liten mjuklandning före the real deal. Idag har vi mest gjort det som Minni vill göra hela tiden. Ta sig upp för trappan. Och det gör hon ju faktiskt jättebra nuförtiden. Hela vägen tar hon sig upp och när hon väl är uppe sitter hon där och klappar. Hurra! Och för trettiofemte gången samma dag är det lika kul. Älskar hennes iver.

Mellan varven har hon busat på som vanligt, eller kanske lite mer än vanligt och jag har druckit Cokis Zero. Min drog. Måste sluta. En riktigt rask promenad blev det ju också. Bra träningsdag. Men nu ska det bli lite fredagsmys i det här hemmet, med lite mera Cokis.

Can’t live with it, can’t live without it, sa Minni om åsnan. Det är verkligen ett sjå hon har med att släpa runt på den men att lämna den vore helt otänkbart. Den ska vara med. Punkt slut.