

Alltså tänka sig att man kan vara så trött liten att man somnar i gungan när klockan just ska slå tio. Hur som helst den vackraste lilla synen.
dannipaalosmaa.com


Alltså tänka sig att man kan vara så trött liten att man somnar i gungan när klockan just ska slå tio. Hur som helst den vackraste lilla synen.
Wow, helt finito just nu. Vi har haft en superkväll här.

Först mötte vi upp P vid bussen. En drog åt ena hållet och den andra åt det andra. Tänker emellanåt på samma tid för ett år sedan när jag mötte P vid bussen med en miniMinni i manducan. Nu är det andra bullar.

Sedan kollade vi på knattefotboll, jag drog några chins vid parkens räcken och Minea gungade i stor gunga.

Som ni ser var koncentrationen enorm vid denna tidpunkt och jag var skakig i armarna.

Och vet ni vad? Det allra bästa. Nu är denna bruna terrass ett minne blott. För efter att Minea somnat gick jag ut och behandlade terrass i tre timmar. Färdig blev jag passligt till solnedgången. Nu är den ljusgrå.

Klockan nio tog jag en två minuters matpaus då jag bjöds på färska semlor (igen!). Men aj, någon paus var det nog inte för jag hade penseln i andra handen hela tiden. Aaanyways, nu är jag så nöjd med den här dagen och ögonen är redan på halvstång så vi hörs imorgon mina vänner! God natt!

Det är så roligt när Milton nu också börjar vara med i utelekarna. Minea ser till att allt är bra. Skjutsar runt. Tittar frågande om allt är bra och han ler som svar. Hon serverar sandleksaker och donar. Härligt.

Visst ser man hur stor glädjen är när jag föreslår mellis utomhus. Banan för henne. Glass för mig. Och så njuter vi.

Se vilka polare som fanns i sandlådan imorse. Inte bara kaveris utan också polare enligt klädstilen.

Jag måste säga att det kändes lite jännä att plocka fram kameran idag. Bara för att jag borde kunna så mycket mer än vid samma tidpunkt igår.

Tillsammans tog vi en liten naturpromenad. Så mycket intressant det finns om man bara ser på världen med småbarnsögon.

På förmiddagen var det dags för Mineas vårfest. Hela året har vi haft en tydlig fredagsrutin med musiklekis och ofta lite shoppingcenter. Och nu är det över. Jag blev faktiskt lite tårögd där. För det känns som om detta var slutet på en era. Vi fortsätter inte i höst. Då blir det jobb för mig och dagis för Minea.

Efter frukost och en hel del familjehäng på morgontimmarna fick jag i lugn och ro behandla verandagolvet. Är riktigt nöjd med resultatet men någon efter-bild har jag inte ännu att bjuda på. Terrassen står såklart och väntar på sin behandling medan vi väntar på det perfekta vädret. Inte för soligt, inte för regnigt, inte för varmt, inte för kallt, inte pollen. Allt ska klicka helt enkelt.

Och jag har fått ett fint morsdagskort av Minea.

Sedan har vi firat våra mammor också. Minea har gillat att åka skottkärra med mommo som chaufför.

Jag har förevigat våren. Bara för att se hur fort det igen går från grått till grönt. Nu grönskar det riktigt ordentligt här.

Och Minea har haft riktigt bra koll på hur man mekar.