dannipaalosmaa.com
Så fick lilla fröken egna golfklubbor för en tia idag. Ni ska veta att jag ogillar billiga pilipali plastgrejer men detta kändes som en perfekt summa att lägga ner på denna sportutrustning för flickan. Och visst var det spännande med helt egna klubbor och bollar och bag.
Nu är även en hel hög hallon i frysen och väntar på vintern. Självklart har vi redan ätit upp en ask. Vi och vi. Minea var nog den som klämde i sig flest.
Det känns som att listan på saker att fixa är oändligt lång för den här delen av familjesemestern. Det är nu saker ska börja förberedas inför den stora starten med både jobb och daghem. Samtidigt vill jag ha hemmet i skick. Det har förfallit rätt ordentligt under denna fina sommar. Dags att ta tag i det också.
Och visst tog vi tag i den listan allt. Redan under den första semesterdagen.
Aldrig skippa en utelunch när det är möjligt såklart. Därefter slog värsta städivern till och med musik i öronen kunde man lätt tvätta alla verandaglas.
Vi kånkade också ner tvättmaskinen från övrevåningen till bilen, förde den till återvinning och tackade för många fina år. P köpte den för många år sedan för en hundring. Den var inte riktigt sönder ännu heller. Vissa saker bara håller och håller. Men nu har vi en större och nyare en. Också den i second hand faktiskt.
Och inför dagisstarten behövs en del grejs faktiskt. Till exempel en till Cupcake. Kaninen som blivit så viktig vid läggdags. Så en får åka med till dagis och en får vänta i skåpet på sämre tider. Minea var helt i sitt esse med dessa Cupcakes.
Och en stege blev köpt. Helt klart dagens favoritgrej för lillis, kan ni förstå. Nu sover hon och jag ska fortsätta att greja lite. Hoppas på att hänga upp gardinerna på verandan ännu i kväll.
Till kvällen fick vi besök av S och mamma. Och en självklar programpunkt när dessa tre träffas är dans. Vanligtvis tango. Som Minea älskar tango. Ungefär lika som hon älskade Veronica Maggios Satan i gatan när hon var nyfödd. Things change.
Det känns nästan magiskt att fira små 1-åringar. Det är ett säkert tecken på att babytiden är slut. Att man verkligen ha klarat det första året som är fyllt av känslor och förändring. Jag minns själv att jag inte var förberedd på något annat än att ha just ett litet spädbarn och vips hade ett helt år gått och jag hade ingen bebis längre, utan en aktiv liten sak som behövde mig på ett helt nytt sätt.
Idag firade vi systersonens första födelsedag. Har som vanligt mycket svårt att förstå att ett år redan passerat sedan han föddes den där augustinatten.
Tack för ett härligt kalas lilla Milton! Min favorit var definitivt när du ville smaka på tårtan lite i förtid. Och tack för allt gott det bjöds på. Ja, nästintill magiskt, sa jag ju.
Nu förstår jag ju att ni väntar på att få veta hur den första turen (eller egentligen alla fyra första turer) gått med nya Pukyn. Över alla förväntningar faktiskt. Hon vill korta stunder testa den, även om hon behöver vuxenhjälp. Och så byter hon tillbaka till lilla Pukylinon. Och då åker hon som aldrig förr.
Så fint vid Oitans imorse. Tråkigt nog var hela strandlinjen grön av alger. Så det blev ingen simtur som Minea så väntat på. Vi fick ta allt ut av parken istället.
Vi satsar på poolen här hemma i stället. Nu står den redo igen. Alltid så algfri och rosa.
T A I K U R I 