Visst kan Minni cykla

Senast idag fick jag bekräftat att Minea verkligen vuxit en hel massa den senaste månaden. Att kläder blivit små har man ju sett. Men ni minns att jag i slutet av juli beställde den minsta Puky balanscykeln som fortsättning efter Pukylinon. Då räcktes nog foten i marken med nya cykeln. Men inte hela foten. Sådär att hon skulle ha orkat balansera cykeln helt själv. Så vi satt in cykeln i förrådet.

I eftermiddags när hon hade riktigt mycket energi kände jag att det var dags igen. Och nu var hon lång nog och stark nog. För genast rullade hon iväg. Och som hon sken upp när hon kunde cykla med den stora cykeln. 1,5 år som hon blev i måndags. Först om ett par veckor har vi rådgivningstid. Det ska bli spännande att få mer exakta mått på loppan.

En kväll med kids

Nämen nu lät rubriken som om varje kväll inte är med kids. Men ändå.

Att träffa sina syskonbarn bara ett par gånger i veckan (max) känns så sällan i jämförelse med typ sex dagar i veckan ännu för en månad sedan. Så härligt att få hänga med dem ikväll medan föräldrarna var på möte.

En som prellar i ett faktiskt. Men bara bra juttun ikväll.

Vad skulle vi göra utan Liikkuri?

Jag kan helt ärligt säga att vi inte gör så mycket annat här hemma än kör olika aktiviteter med vår Liigo-Liikkuri. Allra mest agerar den rutschkana, men också klätterställning, tunnel, balansbräda, simmadrass, kioskdisk och arbetsbord. När vi inte var på dagis, ute eller vid matbordet såg det ut såhär idag.

Tänkte nästan glömma. Öppningserbjudandet med -20% på Liikkuri är bara i kraft i ett par dagar till. Så in med beställningen nu så får ni också höstens häftigaste möbel. Här hittar ni mer info.

I samarbete med Liigo.

En show

Idag har Minni haft teaterbesök på daghemmet. Mamma Mu och kråkan var det som gällde. På morgonen kändes detta lite spännande. På eftermiddagen när jag hämtade henne visade hon upp en hel show om hur kråkan hade hoppat runt. Helt otroligt hur hon hade lagt det på minnet. Det var nämligen inte första gången hon visat upp den showen under dagen. Min lilla kråka.

Lycka fångad på bild

Att vara liten och få meka med diverse små prylar och verktyg. Här snackar vi igen om att inspirera leken. Big time.

Att vara ännu mindre och studera en nyckelpiga.

Att ha en kusin i vått och torrt.

Och slutligen att komma hem och mötas av blomma och gåva som svägerskan lämnat på verandan när vi inte varit hemma.

Kafferepet

Visst ska man ha bra kafferep när man fyller jämnt 27. Visst? Jag ställde i alla fall till med kaffi för släkten idag. Fullt hus blev det och en härlig eftermiddag.

Parmesankakan (tack för idén Piksu) var en hit. Så enkel att göra och så god att äta. Kinuskikissas recept finns här.

Ibland inser man inte att butiken har helt ypperligt kalasgott att bjuda på. Man behöver liksom inte stressa för alla bakverk. Denna gång hade jag insett det och jag tror att jag aldrig har funderat så lite på bakverken. Och mycket lyckat blev det ändå. Perffa.

Själv var jag väldans upptagen med paketöppning just här och Minea var lite jännä när alla gäster kom.

Måndagens födisblommor lever och mår bra. Fick även mera blommor idag. Härligt.

Och plötsligt flög Pekkas bror förbi och vi vinkade febrilt.

Och tillbaka till kalaset. Småflickorna var ungefär ivrigast på muminkexen.

Liikkuri var i användning hela kafferepet igenom. Den lockar till lek och rörelse som ni ser.

Också sagostunder kan genomföras på den tydligen. Sedan var det dags att tacka för alla fina gåvor och kramas adjö. Melwin försäkrade mig om att han kommer nästa gång jag har kalas igen. På återseende, med andra ord.

Kalasförberedelser

När man väl tagit sig ända hem från Ingå i tid innan kafferepet ska börja kan man lugnt åka lite Liikkuri.

Medan man plockar fram koppar och kläder åt dottern kan man fråga sin man om den valda kjolen är av passlig längd.

Syster och Minea kan göra det där sista viktiga. Nämligen smörja in sina fötter. Ja, alla har vi våra projekt inför fest. Och visst var vi färdiga i god tid ändå.