dannipaalosmaa.com
Ganska mysigt att damma av dockhuset hemma hos mamman och låta Liten leka med det. Är det här mitt inredningsintresse fick sin början? Jag minns bara att jag själv kunde sitta hur långa stunder som helst och förändra och tänka om i detta lilla hus. Hur skulle det bli absolut snyggast och mysigast? Det var den ständiga frågan.
I eftermiddag har Minea och jag gått på Alfons och Mållgan teater. Eftersom Minea varit totalt uppslukad av Mamma Mu och kråkan teatern som besökte deras dagis för ett par veckor sedan tyckte jag att också detta skulle bli en rolig grej.
Och det blev roligt. Minea var alldeles till sig och satt stilla i min famn under föreställningens gång. Varje gång Alfons eller Alfons pappa gick ut från scenen sa lilla fröken hejdå och vinkade. Efter teatern uppträdde Apan Anders med några sånger. Passligt långt för att Minea hann dansa runt och krama okända barn.
Och så frågade jag ju givetvis efteråt vad hon tyckte om teatern. Rooligt, fick jag som svar. Bästa betyg alltså!
Nybrunchad mamma och nymornad Minni påväg på teater.
Info om föreställningarna hittas här.
Ibland förvånas jag över hur vackra saker jag hittar till Liten och hennes garderob. Sådana plagg jag gärna skulle köpa till min egen garderob vilken dag som helst. Om de bara fanns i min storlek. Igår hittade jag åter tre vackra ting till den lilles garderob. Noll vackra ting till mig själv.
Min man tyckte att det var så vackert väder att vi kunde cykla till närbutiken en sväng, hela gänget. Och det gjorde vi. Mycket mysigt på vägen till butiken. Verkligen.
Sedan hade vi handlat allt. Var faschinerade över regnbågen. Och så började det droppa lite, sedan regna och slutligen piskade haglet i ansiktet. Och vad gör den här supermamman? Stannar på bron och plåtar det besynnerliga vädret. Ja, men skatten visade ju sig vara precis vid oss. Och visst var den. Där fanns den finaste av alla skatter intill oss. Vår egen lilla skatt.
För ett par veckor sedan blev Minni 18 månader. Helt galet hur fort tiden går och hur stor och skicklig ung dam vi redan har. Mycket bestämd, lite försiktig, enormt nyfiken, väldigt klätterintresserad och alldeles fantastiskt språkligt duktig.
Minea pratar mycket på både finska och svenska. Det här är verkligen det jag är mest stolt över. Att vi på något vis trodde att hennes tal skulle utvecklas senare på grund av tvåspråkigheten. INTE. Helt underbart att höra hennes treordsmeningar som börjar bli allt vanligare. Och rådgivningsläkaren idag var så imponerad av att Minni redan har de svåraste språkljuden s och r på plats.
Ja, idag har vi haft rådgivning och fått hennes strategiska mått också. 10,5 kg och 84cm. På ett halvt år har hon vuxit närmare tio centimeter på längden. Inte alls så konstigt att de där minsta 86:orna i klädskåpet börjar tacka för sig.
Jag hade en lite lustig känsla för att jag kanske skulle vinna den här gången ändå. Så jag deltog i Highway Designs tävling på instagram där man kunde vinna Majken och månaderna.
Och så vann jag. Fantastiskt! Igår postades min bok i Jakobstad och idag låg den i min postlåda. Och vilken seger att efter en extremt lång dag ha ett paket väntandes på sitt lilla barn.
Och så läste vi direkt vid middagsbordet.
Och vi gillade så mycket. Så tack Johanna och Pernilla! Och tack för det fina kortet!
Idag har jag åter blivit påmind om varför jag älskar hösten så mycket. Svalt, fräscht och så otroligt vackert. Tillsammans med gänget från granngatan gick vi ner till stranden.
Så gott med varm dryck i kylan.
Linda hade fixat picknickplock.
Killarna skulle fiska lite. Kidsen lekte och brudarna drack te.
Det börjar bli så vackra färger i naturen nu.
Minea fick några lönnlöv.
Kompisbus.
Och lönnarna, som definitivt är höstens snyggaste träd. Höstdagjämningen idag gott folk. Vilken fin sådan.
T A I K U R I 