dannipaalosmaa.com
Mineas första dagisjulfest gick av stapeln ikväll. En härlig idé med tomtemotorik. Så fin bana barnen fick gå igenom. Det var balansövningar, tunnlar, trampolin, korgbollskastning, ärtpåskastning och annat kul. Härligt med nytänk. Nu fick dessa små visa upp vad de kunde.
Min tomte och gruppens julkalender med Mamma Mu & Kråkan som hittar på olika bus varje dag. Utöver detta skön stämning, pepparkakor och glögg.
Inte nog med att den lilla flickan bakat pepparkakor på dagis. Ikväll har hon också fått baka gaffelkakor med mommo.
Lilla fröken som är så stolt över sina kex.
Hade ett litet problem där ett tag. Lovade Minea att vi skulle leta mina härligt varma innetofflor. Och redan innan vi öppnade garderobdörren insåg jag att julhemligheter låg överst. Nååh, det blev att vrida och vända på allt i hela skåpet för att hålla hemligheter hemliga. Till slut lyckades vi få fram tofflorna som verkligen låg underst.
Nu återstår det att se om hon utbrister ett ”sett mammas skåp” när julafton kommer. Jag skulle inte vara genomförvånad.
Varje år säger jag samma sak. Det är på något vis så fint när snön anländer till hemgatan. Det är då jag känner mig riktigt hemma här. För just tre år sedan skulle vi nämligen på lägenhetsvisning trots att det var sjuk snöstorm och vi knappt kom fram med bilen. Det gjorde vi i alla fall. Vi kände oss hemma på direkten, budade och köpte. Så snön har en alldeles speciell betydelse för stämningen här.
Andra advent och blockljus och värmeljus varvas.
Pulkåkning och skogsutfärd på schemat.
Kaveris på besök.
I matväg både pizzalunch och mellanmålsplättar. Ganska mysigt kan tyckas.
Ja, jag måste säga all denna snö trots att mängden i mina ögon kanske inte varit så stor. Men den lilla Minean, som bara upplevt snö förra vintern har varit alldeles ifrån sig de senaste dagarna.
Snöigt, snöigt, säger hon och pekar på fötterna och marken. Det knarrar under kängorna, det kommer snöflingor i ögonen, man vill gärna fånga flingor i händerna och söndra snöbollar som kramas ihop. Så gör man om man stundvis är riktigt ivrig och stundvis nästan lite rädd för allt det vita vackra.
Sitter här och tittar på självständighetsmottagningen. Ett passligt avslut på denna fina dag. Vi har haft rätt så traditionsenligt program idag med såväl pepparkaksbakning som De vackraste julsångerna. En ny tradition(?) har vi också fått in med en liten sammankomst hos våra vänner.
Minea och kusinerna bakade pepparkakor hemma hos syster. Första gången i år för Minnis del. Tror inte det var den sista.
Sedan gick vi i annan konstellation på De vackraste julsångerna i Esbo Domkyrka. Också den kyrka där vi gifte oss. Kommer alltid att vara en speciell plats.
Ja, hemma hos våra vänner var det härlig bjudning, många barn och presidentparet på teve.
Glad självständighetsdag på er!
Idag drog hon åt sig rosetten och ville absolut ha det i håret. Passade mycket bra in på dagens feststämning.
T A I K U R I 