Minea utbrister bara: Näpigt, näpigt *.
Och trots att de röda siffrorna på den digitala klockan invid sängen endast visar 4:55 får detta lilla uttryck mig att le brett. Så säger vi God morgon!
*knepigt, knepigt.
Kategori: Barn
Semesterstarten
Jej! Den lilla flickan har tillfrisknat och vi har verkligen kunnat kicka igång vår semester idag. Vad det bästa är? Att vi är hemma. Hela gänget. Att vi är rätt trötta, men kan vila oss emellanåt.
Mest av allt är det full rulle. Men så sover hon ett par timmar mitt på dagen, den lilla. Och då kan jag åka iväg och köpa världens frodigaste gran. Lägga i ljusen och glitterbandet och bara invänta den lilla för hjälp med det övriga pyntet.
Så när hon vaknat lägger vi i julgransbollarna och kollar in några gamla tomtar.
Sedan är det dags för balettövning. Jag har övat lite balett här hemma på sistone och det har Minni anammat. Så emellanåt trippar hela familjen fram likt Svansjön här mellan köket och vardagsrummet.
Och så byggs det koja, såklart. Ännu ett tecken på att hon tillfrisknat. Hon vill leka, och hon vill att vi ska vara med. Och så går vi omkring och tänder alla ljus till eftermiddagen. Gumis Lotti är på besök en stund.
Mycket behaglig inledning på semestern.
Sötsaker inför jul
Ingen aning om vad flickan ska ha på sig när julen är här men strumpisar har hon i alla fall. Mycket passande inför julhelgen.
På tapeten
Det är mycket prat om jul och resa just nu. Minea är väldigt viktig med att tomten ska komma med paket men minst lika viktig med att tomten inte ska komma ända in till oss.
Jag: Vad har du önskat dig i julklapp då?
Minni: Mamma Mu bok.
Jag: På julafton får vi se om du får det du önskat dig.
Minni: Jo tomten kommer hämtar ket Minni.
Jag: Ja, tomten kommer med paket på julafton.
Minni: Nä tomten kommer in ket Minni.
Jag: Nej, vet du tomten har alltid så bråttom så det kan hända att han lämnar paketen på trappan.
Minni: Jo, kej. (okej).
Och resan talas det om titt som tätt.
Minni: Minni flyglaanet.
Jag: Vart ska vi åka med flygplan?
Minni: Rico.
Jag: Helt rätt. Puerto rico. Kan du säga Hola?
Minni: Ola, ola.
Jag känner att detta kommer att bli riktigt bra!
Dagens favoriter i bokform. Ganska mycket semester och jul som ni ser.
Kelvin och sånt
Plötsligt gick det upp ett ljus och jag kunde fota i vår tambur. Hittills har jag haft riktigt svårt att få bra bilder där bland spottarna i taket. Men plötsligt fattade jag galoppen med Kelvin inställningen och gillar den alldeles enormt. Nej, jag är inte riktigt på den manuella linjen ännu.
Och här är jag med mitt barn i vår tambur nu. Allt har rätt färg. Till och med mitt hår. Och barnet som annars aldrig får ha napp då hon inte sover får ha den när hon har öroninflammation. Annars får jag själv öroninflammation av missnöjet. Men jag tror faktiskt att lilla fröken är på bättringsvägen nu. Idag har hon redan ätit lite vid varje måltid. Halleluja!
Diagnos: Öroninflammation
Såja. Där smällde det till riktigt ordentligt. Ännu en natt utan sömn. Läkare. Diagnos. Öroninflammation. Igen. Antibioter. Påfyllning av det sinade förrådet av värkmedicin. Och ett barn som inte äter. Någonting. Men hon dricker. Och har feber. Och dricker. Imorgon är det jag som håller flaggan högt i sjukstugan. Nu har jag nämligen dansat min balett klart för denna höst. Tackar och återvänder till jobbet i januari. Så imorgon kan detta vara sjukstuga (för femte dagen) men därefter är vårt hem en enda semesterstuga. Om ett dygn börjar den. Semestern.
Ikväll var mamman här och lärde mig göra makaronivälling. Min absoluta favoritmat som febrigt litet barn. Så tänkte vi ju att Minea skulle få smaka på delikatessen. Och hör och häpna. Hon åt tre teskedar. Veckorekordet.
Missförståndet
Det har blivit ett stort missförstånd här hemma som vi inte riktigt får upprätt. Minea har nämligen fått för sig att hon har/ska få en lillebror. Hon går nämligen omkring och säger Minni lillebror det ena och Minni lillebror det andra. Minni lillebror bli hemma.
Det är ett par av Mineas små bekanta som har fått lillebror på sistone och när hon för första gången kläckte ur sig ett Minni lillebror här hemma så frågade P om hon ville ha en lillebror. Jo-o, svarade hon på Minnianskt vis. Mycket vänligt men bestämt.
Och på den vägen är vi. Ett enda snarvel om Minni lillebror. Det är rätt fort man får förklara sig för bekanta att det här bara är Mineas påhitt och att så inte är fallet.
T A I K U R I 