Det var så innerligt skönt i går när vi inte spekulerade kring Litens födelsedag här i kommentarsfältet. Vi diskuterade inte heller huruvida svägerskans väninnas vatten gick, eller om förlossningen startade med värkar. Det var skönt. Tack! Vi kanske kunde fortsätta så?
Ändå måste jag släppa några tårar av frustration, för jag är så innerligt trött på den här leken som sker nattetid. Hårda regelbundna värkar. Kanske en timme eller två, paus, ett par timmar till, paus, en halv timme till. Just så att man inte ska hinna sova och just så att man ska hinna tänka tanken om att det nog blir en bebis i dag. Så är det slut och leken är över. Bara för att fortsätta en gång under dagen och ordentligt följande natt igen.
Jag har övervägt att låna ut min telefon till mamman också. Hon gillar nämligen wordfeud ganska mycket och jag vill egentligen inte tala med någon. När den ringer överväger jag att gasta ”neeeej inget har hänt” innan personen i andra ändan hinner säga hej. Men det kanske vore lite opraktiskt utan telefon i alla fall. Måste bara gömma den tills jag behöver den.