Varje eftermiddag när solstrålarna når soffan sitter vi där och botar gulhet. I mina ögon är hon inte gul, men bäst att ta det säkra för det osäkra och utnyttja solljuset.
Författare: Danni
Mor och dotter
Hos babyfotografen
Nu ska jag berätta för er om när de nya föräldrarna tog sin lilla dotter till fotografen. Önskemålet var såklart en trött flicka, helst en sovande sådan. Nu gick det ju inte riktigt som i Strömsö kan ni säkert föreställa er. Flickan var inte trött. Hon var hungrig. Hon hade kallt. Hon behövde rapa och uträtta alla andra behov på rekvisitan. Vi behöll lugnet trots att vi packat med på tok för få trasor och glömt handduken helt och hållet. När bebis endast är fem dagar gammal och föräldrarna för första gången packar skötväskan, kan det vara bra att som babyfotograf ha högar med handdukar och trasor till hands. Det hade vår. När vi kom hem hade vi varit på vift i tre timmar. Något jag trodde skulle ta högst en. Vilket äventyr med en liten liten.
Förlossningens high and low
Jag kan nog dra till med en ordentligare förlossningsberättelse men jag tänkte börja så här lugnt. Både för er och för mig.
High
- Lustgas. Kändes som den första Passoafyllan. Jag dillade på om delfiner, lukter och om mina första fyllor.
- Spinalbedövningen. Rena rama himmelriket. Fick sova en timme under den långa förlossningen.
- Krystningsskedet. 11 minuter av full kontroll och bra arbete.
- Bebis. Trodde jag skulle dö av lycka när hon kom ut efter en femton timmars arbetsnatt
Low
- Öppningsskedets längd. Femton timmar tycker jag är onödigt länge, även om jag vet att det är normalt.
- Värkarna. Åh fan, inget man vill uppleva imorgon igen.
- Eftervärkarna. Tack gode gud för att de börjar vara över nu.
Efter sex timmars värkarbete hemma åkte vi in. Vi hade långan väg att gå ännu efter det.
Tusen tack
Tusen tusen tack för alla fina kommentarer. Ni ska veta att jag läser dem alla, men jag hinner inte svara på dem som jag brukar. Snart hinner jag nog ikapp er igen. Ni är så härliga.






