Dopet

Så fick flickan sitt namn och vilken fin dag det varit.

Programblad hade pysslats ihop. Hela namnet ser ni ju förresten där.

Själva seremonin var jättevacker. Jag tror jag ska återkomma till det där programmet snart. Här har vi föräldrar, faddrar och lilla Minea som bar den sjuttio år gamla dopkolten.

Sedan blev det klädbyte och vi kom till kaffebjudningen.

Vi hade plockat fram silver. Roligt att få användning för det. Dessutom kommer det knappast som någon överraskning att färgerna gick i rosa och vitt.

Anni hade gjort världens vackraste doptårta till lilla Minea.

Ni fick ganska rätt när vi talade cup cakes här i veckan. Det blev hjärtan, stjärnor, mycket frosting och morotsmuffins.

Minea fick en hel drös med härliga gåvor.

Vackra blommor fick hon ju också. Givetvis i rosa.

Kan inte sluta stirra på de där ursöta små skorna. De ska givetvis sparas.

Mostrar är bra att ha

Kusinerna Busunge och Sömntuta i farten igen.

Busunges mamma börjar bli lite höggravid så jag rycker in och busar med Busungen. Gunga, flyga, sitta på axlarna, äta sockermassa. You name it, det får han göra med moster.

En höggravid moster får pausa med att skuffa Sömntutans vagn i medvind. Och när jag nu ser på den där bilden förstår jag att vi verkligen behöver en sådan till vagnen. Tittade på den men lät den stanna i butiken när vi var där sist. Why oh why?

Underliga ryck

Jag kan få så underliga ryck. Speciellt inför fester kommer de. Igår hittade jag mig plötsligt med en sekatör i högsta hugg och klippte ner de så gott som döda buskarna till marken. Idag gråter jag. Herregud människa, det ska bli fest här, då kan det inte se ut sådär. Men gjort är gjort.

Dagens ryck då? Just nu härjar jag i köket. Har just färgat sockermassa. Vet inte ännu vad jag ska hitta på med det hela. Herregud. Hela dagen kommer väl att gå åt till det där, även om jag har tusenfemhundrasextio andra saker att göra.

Hur spontan får man vara riktigt?

Måste återgå till det där och försöka klura ut hur man gör. Mojn.

Dagens finaste

Så där gick jag på en kort eftermiddagspromenad runt kvarteret. Den här gången hade jag med mig dagsposten. Det fanns ett paket till Minea där. Jag slet upp det på direkten och blev alldeles tårögd (inget nytt med det precis). Bröderna Lejonhjärta. Ah, tusen tack Jenny och Ina. Helt perfekt. Och det fina citatet från Mio min Mio, jättefint.