Författare: Danni

Jag tror att jag drömmer. Virket har anlänt och killarna har kommit igång påriktigt med bygget. Härliga tider.

Den officiella övervakaren Minni. Jag fick avgå från posten och nästa generation fick ta över. Jag tror att min man gärna hyr ut mig som officiell övervakare för något annat bygge.

Är det raaakt?, ropar Minni barskt och får höga jaaaa rop tillbaka. Hon är en bra chef den där Minni.

Om man är barn får man inte stjälpa på gården så man får evakuera till närmaste lekpark i stället och bara gilla läget.

Så måste övervakaren pausa också och gilla sin kompis lite.

V fick vara kreativ när han inte fick hoppa omkring på den före detta gräsmattan.

Den coolaste skottkärran P kunde hitta i förrådet.

När arbetsdagen är slut (ni vet man får inte jobba så många timmar om man är barn) får övervakaren vila på verandan, som det inglasade sommarrummet nuförtiden kallas.

Vi försöker visa dottern att vi visst kan göra praktiskt arbete också. Men det går sisådär. Vi tjafsar runt eftersom vi inte riktigt har någon aning. Eller mannen kanske har aning, men jag har ingen trots att jag tror att jag har.

Och där har vi problemet. Jag tror hon skrattar lite inombords och tänker, nää det är nog bäst att de håller sig till sina datorer, de där stackars föräldrarna. Och jag tror hon har rätt, i alla fall gällande mig. Och ni skulle se den där designen P och hans polare gjort på datorn. Den har varit viktigast all the way. Det är nog bäst att vi inte säger upp oss från jobben för att bli terrassbyggare i första hand.