Dyrt och dyrt

Så stod jag där i butiken och tyckte att bumbostolen var för dyr för att vara så ful, så det blev inget köp (i alla fall inte ännu). Jag gick vidare och satte ut långt långt över samma summa på kläder, åt både mig och Minnihoppelopp. Eh, hups.

Där ute på vår gård

Oj så det är hejsan när terrassen är klar. Man kan liksom hänga på gården barfota utan att vara rädd för tistlar och sitta ner utan att bli våt om rumpan. Ja, som ni förstår är jag ingen gräsmattefantast, men i alla fall finns det tio kvadratmeter gräsmatta kvar på vår gård. Inom kort ska den gamla bort och vi ska rulla ut färdig gräsmatta som åtminstone från början är fin och jämn.

Vad gjorde vi sen då?

När vi slitit terrassen en hel halv dag åkte vi lite lite norrut.

Minea meddelade lilla kusin att det är ok att komma nu. Hoppas kusinen förstod.

Vi hade jordgubbar på menyn.

Och så inspekterade vi våra kaveris så gott som färdiga hus. Inte illa med utsikt över sjön, stor gård och vackert hus.

En färdig terrass

Nu är den färdig. Terrassen. Och idag har vi knappt gjort annat än tassat omkring på den. Tassat och tittat och pysslat och åååhat oss. Så nöjd, så nöjd, med såväl design som genomförande.

Projektet för nästa försommar står klart. Att behandla alla dessa träytor så att de får samma färg. Vitt eller ljusgrått blir det.

Den lilla mångalningen

Nu är det nog rätt klart. Hon föddes vid fullmåne. Hon har mycket usla nätter en gång i månaden och när jag följt med i kalendern så har det blivit rätt klart. Precis som sin mamma är Minea mångalen. Tusan.

Finito

Två barn, en Taikuri. Två byggmän, en terrass. Men ser ni, ser ni? Grillen står redan på terrassen och det är bara några fjuttiga plankor kvar att skruva och boysen jobbar som små djur. De har satt en hel semestervecka på det här projektet. Jag ett långt planeringsarbete. Nu sitter jag här och har den där gråtklumpen i halsen för att jag är så lycklig, tacksam och kanske också lite för att jag är dödstrött.