Författare: Danni

Under eftermiddagen började nyheterna hagla in.

Minea började stå utan stöd. Flera gånger stod hon i ungefär tio sekunder mitt på golvet utan att hålla i sig och när hon var färdig satt hon sig vackert igen. Hann verkligen inte fånga någon bild på de situationerna, jag bara gapade.

Milton fick i sig något annat än mjölk för första gången. Sedan kunde han sova gott i Minnis vagn, inte första gången dock.

Och Melwin som inte direkt är känd som någon pulkåkare eller vinterälskare, älskade att åka pulka tillsammans med Minea, en liten stund då förstås. Det skrattet från de barnen, guldvärt.

Och så till dagens antinyhet. Gungan och rutschkanan slets lite igen. Jag tror att det är ungefär Linda och jag som trampar upp där vid gungan. Och så trampar jag vidare på min stig till rutschkanan. Det verkar som om resten av grannskapet är lite rädda för snö faktiskt.

Hur vi läser HBL här hemma och varför vi gör det så sällan. Nästan lättare att lyssna på den skällande hunden i pekboken för trettiofemte gången än att läsa tidning med henne i trettiofem sekunder.

Här skjuter jag upp den där storstädningen ännu lite och bjuder in folk till oss. För ett par timmar fick vi ha våra söta grannar Linda och Liam på besök. Minea och Liam som är så lika i ålder är så bra och lugna tillsammans så ibland hinner jag till och med prata med Linda. Och det om något är ganska bra.

Just när man tycker att hon blivit riktigt bra på något så hittar hon på nästa grej. Utmaningar ska det vara. Dagens fiffiga påhitt var att ha gåvagnen som sparkcykel. Hon var liksom inte såå bra på det.