
Det var väl tur i oturen att den här lilla t-shirten kostade närmare noll än fem euro där i Thailand. Den klarade inte första tvätten så bra. Kanske första och sista gången på idag. I sommar är den säkert för liten.
dannipaalosmaa.com

Det var väl tur i oturen att den här lilla t-shirten kostade närmare noll än fem euro där i Thailand. Den klarade inte första tvätten så bra. Kanske första och sista gången på idag. I sommar är den säkert för liten.

Vi har varit ute en hel del i det fina vädret. Och så har vi åkt bil. Äntligen med vårjacka och vårskor.

För att gå på husvisning. Ett söndagsprogram som nästan börjar formas till en schwestertradition nu.

Medan Minea har vilat har jag njutit på terrassen. Under all snö kom jag inte ens ihåg hur snygg den var. Herregud vad snygg den är, terrassen vår.

Och på slutrakan av vår tumisweekend gick jag och låste ut oss. Dock bara en timme innan P anlände. En timme som vi ändå skulle vara ute. En sannerligen bra helg bakom oss. En härligt lugn vecka framför oss!
Alltså för skönt med sol igen. Nu har man åter gillat att vistas utomhus. Idag åkte vi till mamma och S. Helt perfekt för mig att chillaxa i solen medan fröken vilade och helt perfekt för Minni att bada i vattenpölarna när hon inte vilade.


Så här börjar vi den här lördagen. På tumis med Minea. Med spring i benen och ganska mycket sömn i ögonen.

När Litens liv i så stor utsträckning handlar om att gå, springa, klättra och upptäcka blir man lite glad när hon kryper upp i soffan och lägger sig i ens famn.

Visst vill hon vara i famnen rätt mycket just nu, men det är något speciellt det här.
Snöfritt i lekparken och helt tydligt en sandätare till dotter.

Conversen måste tvättas. Hur?
Hon lyssnar och lär sig. Jag vet inte hur många gånger (per dag) jag säger till åt Minea att hon inte får gå upp för trappan utan sällskap, men att hon gärna får sitta på första trappsteget. Ganska ofta smyger hon iväg och hinner några steg upp innan man hinner ikapp. Ikväll smög hon iväg igen medan jag diskade undan. Det var tyst såklart. Döm om min förvåning när hon idag för första gången faktiskt satt där på trappsteget när jag tittade till henne.

Idag tog vi lunch på stan i sällskap av Kira. Stockmann hade god sallad. Där blir man sällan besviken.

Och någon sorts promenad försökte vi oss på för att Minea skulle somna. Haha. Här har vi nog lilla fröken rutin. För alltså nej. Hon kan inte somna om hon inte får vara för sig själv och om inte vagnen står helt stilla.
Och så bongade Lotti oss där någonstans och så hann vi dra igenom några gamla historier och smida reseplaner med henne också.