Man kan verkligen kalla detta en superlördag. När vi kom hem väntade stranden och havet. Varje litet barn fick i tur och ordning åka på en paddlingstur med männen.




Sedan torrt på efteråt. Mycket båt och hav idag kan tänkas.
dannipaalosmaa.com
Man kan verkligen kalla detta en superlördag. När vi kom hem väntade stranden och havet. Varje litet barn fick i tur och ordning åka på en paddlingstur med männen.




Sedan torrt på efteråt. Mycket båt och hav idag kan tänkas.
Vilken känsla när vi anlände till Sandvikskajen för The tall ships races. Verkligen ett evenemang jag är glad att vi tog oss till.

Framme. Mycket häftigt direkt!

En hel massa fina båtar faktiskt. Vi hade mycket tid på oss. Och tid krävdes. För man kunde bara beundra hur länge som helst.

Mina fina kollar på båtarna. Båte båte båte. Överallt!

Syster och Melwin ombord på Shabab Oman.

Självklart behövde Minea och jag också gå ombord. Man fick dessutom fin nyckelring av besättningen. Värdefullt, kan ni förstå.

Klassikern.

Vilopaus för småttingar.

Och glasspaus för föräldrar.

Gamla bekanta.

Häftiga detaljer.

En hel massa att titta på faktiskt. Robbe och Minni kollar väl in när besättningen klättrar i masterna och förbereder start mot nästa hamn.

Först ut.

Vissa hade väl varit med tidigare.

Vinkade åt större och mindre båtar och deras besättningar.

Besättning i masterna och snygga båtar.

Och Göteborg sade farväl med pompa och ståt.

Sedan tackade vi för oss. Wow vilken dag!
Plötsligt dök värsta fredagsfeelisen upp när mäccenmaten dukades fram på vårt bord.


Glad fredag på er! Kände att matbordet behövde piffas upp lite. Så jag gick ut och knipsade av en liten blomstjälk. Den har nu alltid varit lite hängig, så jag passade på. Veckoslut på intågande igen. Veckorna tycks flyga iväg just nu.
Efter en förmiddag i Ekenäs med en massa fix och trix och ett snabbt besök hos Linda på DinoDina körde vi hemåt. Efter en hel del 51:a och lite sightseeing på mindre vägar blev det en spontan vändning mot Rehndahl.

De här typerna utgjorde dagens sällskap.

Här vågade alla äntligen klappa fåret. Minea med sin jo-nej-jo-nej-jo-NEJ ålder är lite svårläst i dylika situationer. Idag tror jag att hon verkligen ville men inte riktigt vågade när det kom till kritan.

Som ni ser var det väldigt spännande med alla djuren.

Lite mellanmål i bakluckan för att orka vidare.

Milton var lite mer våghalsig. Ville mer än gärna vara nära de här stora djuren.

Två små också.
En av de där viktigare sakerna med Borgåbesöket är ju givetvis Brunberg. I sommar har jag ännu inte varit där men idag fick jag en viktig hälsning i en brun papperspåse i alla fall.

Det händer så sällan att syster och Minni får vara på tumis. Idag fick de en gemensam eftermiddag. Så roligt att se dem tillsammans såhär när jag kom hem igen.

