Mötte upp Ina och Malin på stan med ett mål. Att hitta söndagsbrunch. Valet föll på Lungberg. God mat och sköna timmar. Tack flickor!


dannipaalosmaa.com
Mötte upp Ina och Malin på stan med ett mål. Att hitta söndagsbrunch. Valet föll på Lungberg. God mat och sköna timmar. Tack flickor!


Fem fina från idag.
Inget märkvärdigt men små fina saker som inte alls känns självklara alla dagar. Perfekta lördagsting.


Redan vid frukostbordet hade jag lånat en bok som jag velat läsa länge. Satt här hemma i min pyjamas och lånade på biblioteket. Okej, ni vet, det här är inget nytt. Tidigare har vi bara lånat barnböcker som e-böcker på bibban. Men nu blev det en bok för mig själv. Det kändes dessutom förvånansvärt bekvämt att ligga i soffan och läsa.
Nog för att iPaden är värre än en näsknäckare (ni vet, böckerna med hårda pärmar) när den faller på näsan vid insomning. Men jag hann lyckligtvis lägga undan paddan innan jag somnade vid siestatider. Lite avis på mannens iPad mini såklart. Så lätt och liten och perfekt för e-böcker.
Ibland förvånas jag över hur vackra saker jag hittar till Liten och hennes garderob. Sådana plagg jag gärna skulle köpa till min egen garderob vilken dag som helst. Om de bara fanns i min storlek. Igår hittade jag åter tre vackra ting till den lilles garderob. Noll vackra ting till mig själv.



Min man tyckte att det var så vackert väder att vi kunde cykla till närbutiken en sväng, hela gänget. Och det gjorde vi. Mycket mysigt på vägen till butiken. Verkligen.
Sedan hade vi handlat allt. Var faschinerade över regnbågen. Och så började det droppa lite, sedan regna och slutligen piskade haglet i ansiktet. Och vad gör den här supermamman? Stannar på bron och plåtar det besynnerliga vädret. Ja, men skatten visade ju sig vara precis vid oss. Och visst var den. Där fanns den finaste av alla skatter intill oss. Vår egen lilla skatt.



I förmiddags var jag på Hanaholmen på en arbetsgrej. Holmen var snygg som vanligt. Och på tal om arbetsgrej så är det helt otroligt skönt och roligt att få blogga på jobbet också. Och att ändå hålla i sär de här två världarna. Inget privat där, inget jobb här. Så min grej!
För ett par veckor sedan blev Minni 18 månader. Helt galet hur fort tiden går och hur stor och skicklig ung dam vi redan har. Mycket bestämd, lite försiktig, enormt nyfiken, väldigt klätterintresserad och alldeles fantastiskt språkligt duktig.
Minea pratar mycket på både finska och svenska. Det här är verkligen det jag är mest stolt över. Att vi på något vis trodde att hennes tal skulle utvecklas senare på grund av tvåspråkigheten. INTE. Helt underbart att höra hennes treordsmeningar som börjar bli allt vanligare. Och rådgivningsläkaren idag var så imponerad av att Minni redan har de svåraste språkljuden s och r på plats.
Ja, idag har vi haft rådgivning och fått hennes strategiska mått också. 10,5 kg och 84cm. På ett halvt år har hon vuxit närmare tio centimeter på längden. Inte alls så konstigt att de där minsta 86:orna i klädskåpet börjar tacka för sig.
