Oj vad bra det känns med en varmare filt över benen när man lägger sig på soffan just nu. Mys.
Ursula får pausa lite och se allmänt bra ut där på stegen ett tag.
Författare: Danni
I diktform
När vi kommit hem från dagis, varit ute, ätit middag och sitter i soffan tillsammans säger Minea bara:
Vem där? Mamma. Min mamma.
Hon brukar ju prata på sådär hela tiden om än det ena och än det andra. Men just de här meningarna och den pauseringen stannade hos mig. Som en vacker dikt.
Så jag öppnade min inspirationsbok och skrev in detta fina på det första uppslaget. Nu bär jag den dikten med mig varje dag.
Ute på hal is.
Om man inte vet vad det betyder när mamman säger att det är halt. Då ska man testa. Och falla. Och testa. Och falla. Och gråta en skvätt. För det var ju urhalt.
Att finna ett lugn
Trots att söndagkväll inte är den optimala tidpunkten för att finna inre lugn kan man ändå försöka genom att skapa en lugn stämning i hemmet. Här är det endast ljusbollarna och några lyktor som står för ljuset ikväll. Skönt för själen.
Med en månad till jul
I veckan kommer nog julstjärnorna och annat vinterpynt att komma fram inför den stundande lillajulen. Igår fick jag hem burken från Perfect Home och idag flyttade passligt nog polkagrisar in i den. Med en månad kvar till jul känns det här som en perfekt tidpunkt att inleda pyntandet.
Houston, we have a problem
Som ni vet är vårt barn en riktigt morgonpigg typ och påminner därmed väldigt mycket om mig som barn. Att inte kunna somna om om man en gång vaknat. Men vi har ett annat problem med nätterna. Det finns inte en chans i världen att hon somnar om om jag går in till henne när hon gråter på morgonnatten. Pekka lyckas till all tur nästan varje gång.
Och så behövde hon gå på pottan när klockan slog fyra i natt. Eftersom jag var ensam med henne fanns det ju bara en chans. Att jag gick. Och att vi inte sov en blund till den natten. Nu väntar jag ganska mycket på eftermiddagens sällskap kan ni tro.
Hon har energi. Jag har noll.
En sak till i väskan
I väskan bär jag redan omkring på flera tunga saker. Stor kalender, iPad, systemkamera och allt det där andra man behöver. Men en sak har jag verkligen saknat. En anteckningsbok.
Men nu har jag ett häfte att anteckna i och hoppas det följer med mig varje dag och att jag kommer ihåg att anteckna viktigheter i det. I andra fall blir det bara en sak till att bära på.
T A I K U R I 