Fyllt burken

Bland allt Lucia-snack har Minea och jag fyllt på pepparkaksburken. Jag har kanske lite svårt att förstå hur snart julen är här. Inte en klapp inslagen. Inget planerat i matväg inför julen. Jag kommer att vara lite chockad när jullovet inleds om bara en vecka, har jag på känn.

Men nu har vi pepparkakor på burk i alla fall.

En liten Lucia.

Väldigt stolt flicka med sitt ljus idag. Ändå en lite större Lucia i år än ifjol. Lucia (eller cia) har varit dagens tema. Vi har väl egentligen bara talat om det. Det kanske säger något att hon orkade se på hela direktsendningen av Luciakröningen i Domkyrkan. Mycket intresserad satt hon och kollade.

Pappa kom hem

Vad mycket prat det har varit om

Pappa Oslo.
Inte pappa hemma, mörkt. Bara mamma.
Pappa kommer ‘da (idag). Nä, moron.
Flyglaaanet pappa Oslo.
Pappa åka.

de senaste dagarna. Som ni förstår har P varit på arbetsresa. Jag har väldans svårt att orka utan sömn och dessa dagar har verkligen bjudit på mycket av detta liv utan sömn. Dottern sover som en kratta och vaknar ännu tidigare än vanligt. Och är det inte hon så är det jag som lider av insomnia.

Imorgon ska mannen iväg på nästa resa. Dessa dagar, sju liv.

Lite plåster på såren med godis åt mig och Lego åt dottern. Nu kanske vi överlever några dagar till. Fredag imorgon. Tummen upp.

Tomtevimmel

Mineas första dagisjulfest gick av stapeln ikväll. En härlig idé med tomtemotorik. Så fin bana barnen fick gå igenom. Det var balansövningar, tunnlar, trampolin, korgbollskastning, ärtpåskastning och annat kul. Härligt med nytänk. Nu fick dessa små visa upp vad de kunde.

Min tomte och gruppens julkalender med Mamma Mu & Kråkan som hittar på olika bus varje dag. Utöver detta skön stämning, pepparkakor och glögg.

Garderobproblem

Hade ett litet problem där ett tag. Lovade Minea att vi skulle leta mina härligt varma innetofflor. Och redan innan vi öppnade garderobdörren insåg jag att julhemligheter låg överst. Nååh, det blev att vrida och vända på allt i hela skåpet för att hålla hemligheter hemliga. Till slut lyckades vi få fram tofflorna som verkligen låg underst.

Nu återstår det att se om hon utbrister ett ”sett mammas skåp” när julafton kommer. Jag skulle inte vara genomförvånad.

Jag upprepar mig själv

Varje år säger jag samma sak. Det är på något vis så fint när snön anländer till hemgatan. Det är då jag känner mig riktigt hemma här. För just tre år sedan skulle vi nämligen på lägenhetsvisning trots att det var sjuk snöstorm och vi knappt kom fram med bilen. Det gjorde vi i alla fall. Vi kände oss hemma på direkten, budade och köpte. Så snön har en alldeles speciell betydelse för stämningen här.

Andra advent och blockljus och värmeljus varvas.

Pulkåkning och skogsutfärd på schemat.

Kaveris på besök.

I matväg både pizzalunch och mellanmålsplättar. Ganska mysigt kan tyckas.