Tänka sig att det kan vara så supermycket trevligare att dricka mjölk ur en muminmugg än ur ett vanligt glas. Kan nog förstå den lilla förstås. Varför inte?
Författare: Danni
Vanesaker
Undrar om jag vant mig vid det kalla lite grann nu? För jag var superivrig över att få promenera efter Minea från dagis. Det är sällan jag hinner med sådant. Brukar bara susa runt med bilen åt alla håll.
Så idag hann jag haffa åt mig vagnen (och byta till vinterdäck) och traska iväg. Det jag däremot har svårt att vänja mig vid är att promenera med tom vagn. Känns väldigt mysko att ha handväskan som enda passagerare. Som om man ville åka gratis buss utan orsak eller så.
Hemvägen kändes lättsam. Att gå där och prata med lilla fröken om dagens händelser. Det här är något jag kunde vänja mig vid men som inte kommer att bli någon vanesak eftersom det i regel är tidspress på det hela. Lite trist på det viset. Men härligt när det väl är möjligt!
Träff i pulkabacken
Söndagsträff hos mamma och S idag. Kanske vi ännu hittar tillbaka till denna ypperliga söndagsrutin efter diverse semestrar (vi) och husvisningssöndagar (syster).
När vi anlände var pulkåkningen redan i full gång. Men paus för kramkalas blev det.
Kusiner åkte rattkälke.
Jag blev underligt glad av det gula. Ja, jag är nog något helt annat än vintermänniska.
Ändå var det ju en vacker vinterdag idag.
Mellan åken hann en ju fotografera det ena och det andra. Och familjen min.
När vi kom in igen blev det middag och tigerkaka. Min man, han kan. Och nu torde vi vara redo för ny arbetsvecka igen.
Utnyttjar kylan
Någon enstaka gång kan man verkligen ha glädje av kylan. Till exempel när man ska avfrosta frysen och behöver hålla innehållet kallt. Idag tog vi då tag i det. Äntligen!
Föräldrar belönade sig med gott tilltugg. Barn utnyttjade möjligheten att få sitta i en fryskorg.
Vid stranden
Till eftermiddagen tog jag en rask promenad med lilla gumman i vagnen. Hade nog behövt vinterdäcken till buggan nu. Men det klarade sig och vi hade en trevlig promenad.
Väl nere vid stranden ville Minni absolut simma. Det lär nog ta ett tag innan man kan syssla med sådant.
Bubblor i kylan
Starkt inspirerade av Muminavsnittet med bubblorna (Litens favoritavsnitt) gick vi ut i solnedgången för att blåsa såpbubblor. Mycket kul att se på när bubblorna fryser under sin färd.
Och efter en god stund av detta var det enda rätta att gå in och få i sig varm kakao och kex.
Aja baja vita soffan!!!
Det trodde man väl inte. Att den där idén man satt och vrålskrattade åt framför Solsidan för några veckor sedan skulle bli sann och en riktig bok skulle komma ut. Nå, på något vänster kan ni tänka er att den följde med mig hem igår. Absolut inte på Minnis nivå mer. Men mycket underhållande för alla vuxna som hittills bläddrat i den. Och eftersom jag försöker hålla mig till att bara köpa nödvändigheter, så kan ni ju räkna med att denna är en mycket viktig bok. Ja.
T A I K U R I 