dannipaalosmaa.com
Bubblor, bubblor, bubblor. Ute så gott som hela dagen. Vi tog en glasspaus inne också förresten. Och var till butiken. Och besökte systeris familjs nya hem. MEN ”Mamma, kan vi ut rassen bråsa bubblor?” Nu när r-ljudet börjat landa i flickans språk igen har många l-ljud ersatts av just detta r. Mycket spännande. Så vi har turvis bråst och bråst dessa bubblor.
Härligt solsken i förmiddags. Så vi öppnade dörren till vår inglasade veranda och satt och njöt en stund i soffan där. ”Kom mysa här mamma”, som Minea uttryckte det. Och där satt vi. För stunden var det ballerinas som fick pryda fötterna (väntar på den riktiga ballerinatiden) och magen som stod ut extra mycket denna morgon.
Något som bara behöver skrivas ner, dokumenteras och sparas i arkivet.
Dottern gråter på natten. Jag bäddar in henne, stryker henne några varv över pannan och säger sov gott igen. Jag lägger mig och hör igen ”maaaammmaaaa, maaaammmaaa”, gråt. Så kommer jag tillbaka till hennes säng och så utbrister hon med gråten i halsen:
”Kan du trösta mina tår?”
”Vad menar du älskling?”
Hon stryker sig över kinderna. Torka bort tårarna är vad jag ska göra, och det gör jag. Och så kan vi sova vidare.
Ibland måste man bara rusa iväg från jobbet för att hinna med roligheter. Lite avbrott i vardagen som annars bara rullar på. Så idag tog jag Minea med mig och åkte iväg till stan. Där blev det cafédejt med tjejligan. Alltså det är ju så underbart när också Kira är i landet för stunden. Och så har vi ju väninnan med bf om några dagar. Och så har vi de andra snygga kvinnorna. Och så Minea med äppeljuicen då. Hennes lilla lyx. Och så bara satt vi bort ett par timmar. Minea fick dock shoppa med pappan litegrann efter att hon ätit och druckit tillräckligt.
En del av dagens gäng. Ja, såhär såg vi ut för ett halvt år sedan.
Självklart vill jag bidra med en stillista jag också. Älskar ju dylika blogglistor. Här kommer den då.
Min stil i tre ord: jeans, t-shirt, Converse
Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp: Nu vet jag faktiskt inte. Vågar aldrig säga aldrig. För skulle jag skriva paljettkavaj här så skulle jag säkert köpa en sådan imorgon.
Just nu har jag på mig: Skönbyxor, vitt linne och Peak-tröja. Samma setti varje kväll.
Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm: På sommaren känns typ allt bekvämt. Min absoluta favoritstil är sommarstilen.
Det här är bild på mig för länge sedan: I flygplanet på Lottis och min belöningsresa efter studentskrivningarna 2005.
Jag känner mig allra snyggast i: Shorts och linne/t-shirt, solbränna, solbrillor.
Mitt favoritplagg just nu: Ligger i en liten mellanfas där med garderoben. Magen växer, de flesta normala plagg går ännu på, men snyggt? Det är svårt att hitta. Hela min gravidgarderob är utlånad till väninnan som har bf denna vecka. Men jag måste säga mina nya svarta stuprör med gravidmudd som jag köpte på h&m. Mycket bra köp.
Min stil hemma med tre ord: Vit, grå, IKEA (tråkigt nog).
Jag skulle aldrig inreda med: Tänker nog inte säga aldrig här heller. Men jag kommer knappast någonsin att måla en vägg röd.
Pryl jag suktar efter: Faktiskt en Bugaboo Donkey just ikväll. Till vardagsrummet skulle vi också behöva en snygg lampa och så skulle jag vilja ha en mosekorg till bebben sedan.
Mitt bästa stylingtips: Undanplockat för allt i världen!
Min favoritplats hemma: Vad ska jag svara. Tänkte spontant på soffan. Men där har jag ugglat allt för mycket på sistone. Säger vår terrass.
Mitt problemhörn hemma: Alltså hörn och hörn. Men förvaringen håller på att ta slut här och nu. Vi måste än en gång göra oss av med saker, kläder, prylar.
Det var lätt den här gången. Att bara plocka ner för små kläder i en låda. Nu märker jag skillnaden på plagg som används ett år och plagg som används några veckor. Skillnaden mellan storlek 86 och 56. För närmare två år sedan kändes det förskräckligt att packa ner små plagg som bara använts en kort stund, kanske bara ett par gånger. Nu känner jag att de större plaggen verkligen är välanvända och redo att packas ner. Men hoppeligen bara för ett tag.
Att en söndag sova lite längre än familjen, hasa sig ner för trappan med långsamma steg, mötas av en doft av croissanter, bacon och ägg och se en sprudlande glad dotter med all världens rekvisita. Converse, docka, paraply. Och känna på sig att det blir en bra dag.
T A I K U R I 