dannipaalosmaa.com
Minea väntade så ivrigt på att få leka med Aron. På att få leka, läsa och hjälpa till med andra ord. Och visst fick hon det när de äntligen på eftermiddagen var vakna samtidigt.
Minst lika glad var flickan när pappan kom hem och läste för henne. Det är väl lite så det måste vara. Om man handleder någon, behöver man själv få handledning, brukar jag tänka i jobbet. Och det gäller väl här också. Om man ger något mycket måste man också få det av någon.
Minea har så fått en ny växel i sin cykeliver. När vi höjde sadeln lite har hon lärt sig balansera allt längre stunder och älskar att köra omkring här i hoodsen nu. Jag börjar få allt mer bråttom att hinna efter henne såklart.
Vet ni? Nu börjar min fotoiver äntligen vara tillbaka. Direkt illamåendet slog till i januari försvann all iver och alla krafter för allt annat utom för existensen, som var för jävlig den med. Och så skulle det tydligen ta ett halvt år innan den riktiga ivern för fotograferandet var tillbaka. Mycket annat kom tillbaka mycket tidigare.
På dagens promenad till forsen tog jag förstås kameran med och förevigade den magiska miljön och yrvädren till barn. Och att gå där vid forsen är så häftigt för hela stället och stämningen är som ur en saga. Det är flera år sedan senast nu. Och att lära barnen att respektera vattnet och den farliga men vackra forsen är inte helt lätt när de är ett-tre år gamla hela bunten. Men är de med från början och får lära sig hur olika saker fungerar så kan det väl bara vara positivt för framtiden.
Där går en och tror att en köpt något litet åt lillebror. Men så frågar fröken i klädstorlek 98 om hon får testa byxorna. Jodå, svarar en och tänkter att de ändå är för små. Men nixpix. De sitter perfekt. Och den aktuella storleken på fårbyxorna är 74/80. Och så har hon gått med dem alla inneminuter av dagen.
Plötsligt ikväll hade jag shoppat till mig dessa fantastiskt söta små byxor av grannen som sålde bort sin me&i-kollektion nu. På något vis ser jag framför mig en liten krypande kille med rumpan i vädret som visar upp dessa söta bilder. Och så längtar jag lite igen.
Fin kalaseftermiddag hos syster idag när släkten anlände för att fira 30-åringen.
Flickan i sina bästa år, trotsåldern deluxe har anlänt, och jag med bebben i magen som verkligen kalasar till det idag när han firar hundra morgnar till BF. Crazy life!
Systerns bakverk slår inte fel. Alltid lika gott.
Kalasstämning.
Ja, ni ser. Yrväder.
Och så vi. Jag och systeri. Och skulle ni sätta till en mor här skulle ni få nästa weekends resesällskap. Det ska bli fabulöst. Vi tre i Köpenhamn. Här kan ni förresten ge era bästa Köpenhamntips, skulle uppskattas mycket. Tack!
Pingstmarknad på torget idag. En massa härliga små korgar, ugglor och kransar och annat plock som en gärna hade köpt. En regnskur överraskade dock oss. Vi hade hunnit köpa lite bröd och Pekka hade hunnit få sin torgkaffi, så vi småsprang hemåt igen.
T A I K U R I 