Vanesaker

Undrar om jag vant mig vid det kalla lite grann nu? För jag var superivrig över att få promenera efter Minea från dagis. Det är sällan jag hinner med sådant. Brukar bara susa runt med bilen åt alla håll.

Så idag hann jag haffa åt mig vagnen (och byta till vinterdäck) och traska iväg. Det jag däremot har svårt att vänja mig vid är att promenera med tom vagn. Känns väldigt mysko att ha handväskan som enda passagerare. Som om man ville åka gratis buss utan orsak eller så.

Hemvägen kändes lättsam. Att gå där och prata med lilla fröken om dagens händelser. Det här är något jag kunde vänja mig vid men som inte kommer att bli någon vanesak eftersom det i regel är tidspress på det hela. Lite trist på det viset. Men härligt när det väl är möjligt!