Långfrukost

Väldigt sällsynt att äta frukost vid tiotiden. Igår undrade jag ungefär i en halv timme hur det var möjligt att pappa satt vid frukostbordet klockan 11 när jag ringde honom.

Man blir så van vid att äta frukost senast klockan 7, även på veckoslut, att man nästan glömmer bort att det finns någon annan frukosttid överhuvudtaget. Men idag satt vi och njöt. I en dryg timme.

Lämna en kommentar