Efter jobbet kan man till exemepel hinna hämta sitt barn från dagis, äta snabb middag, besöka barnets öronläkare för eftergranskning, fixa kvällsmat tillsammans, äta och sedan lägga barnet. Och efter detta kan man ännu fylla i föräldrarnas bit av Barnets plan för småbarnsfostran. För det står näst på schemat.
Klistermärket som räddade hela läkarbesöket. Jag hade noga förberett henne på att vi skulle till öronläkaren Robert efter dagis. Men så blev det ju ett litet missförstånd när läkaren Robert började titta i Mineas öron och inte alls ville leka, som hon hade trott. Där satt hon och grät i min famn leka, leka och doktor Robert bara tittade och tittade i öronen. Vilken miss. Ska använda doktor framöver, tror jag.
Att greja i köket är alltid en hit för lillis. Idag blev det pannkaka.
T A I K U R I 
Åh herregud. Jag känner ju igen det där. Lever det. Men då jag läser det som någon annan skrivit blir det så konkret. Det är inte så mycket man hinner med på kvällstid efter jobbet.
GillaGilla
Ja det är galet hur fort kvällarna rusar iväg. Därför blir det ju att man försöker att undvika allt kvällsprogram så långt det går. Man vill ju umgås med sin familj ju. :)
GillaGilla
Nämen lilla vännen! Förstås ska ju en läkare leka. Vilket missvisande namn och besvikelse.
Vi hade också en gråtande flicka hos läkaren förra veckan men det var nog mest mitt fel som inte fattat att förbereda henne tillräckligt. Tänkte liksom inte att man kan vara rädd för läkare då jag själv vuxit upp med just en lekande läkare (min pappa) vars stetoskop och otoskop man fick ”leka” med.
GillaGilla
Ja precis. Så fel kan det bli. Har märkt att vi måste förbereda henne på nya människor rätt mycket. Inte för att hon skulle vara rädd, men för att hon känner sig tryggast med dem hon känner eller med dem som vi åtminstone talat om innan.
GillaGilla