Tumistid

Medan Minni och mommo levde resortliv åkte P och jag ut till en gammal favorit, Koh Poda. Jag har inte kunnat sluta drömma om den sedan vi var där för tre år sedan.

Om jag idag sett ön första gången hade jag knappast förälskat mig så huvudlöst som jag en gång gjorde. Hela dagen blev ett äventyr med hård sjögång, stora vågor och snabbt stigande tidvatten. Jag var tacksam över att Minni stannat hemma.

När vi äntligen slappnade av till eftermiddagen kände jag ändå lite äkta Podakänsla med solen, den vita sanden, det turkosa havet och snorklingen. Ändå känns det ganska bra att vara klar med den ön. Min favorit!