dannipaalosmaa.com
I natt har jag för första gången varit borta från Minea nattetid. I natt har jag sovit sammanlagt en timme. I natt har det varit total känslostorm.
Men varför? Jo, för i natt har min andra systerson blivit född och nu längtar jag ihjäl mig efter att få träffa min syster och den lilla söta.
Så är byns Kansanjuhlat slut för i år. Precis som vid nyår blev det ett riktigt snyggt fyrverkeri. Härligt att bara stiga ut och kolla på hur de levererar. Men verkligen tusen gånger behagligare den här årstiden än vid nyår när man står där med kamera i ena handen, skumpaglas i den andra och har alltför kalla fingrar för att kunna njuta.
Den här lilla hoppeloppan har fått sin första tand. Så gullegulligt.
Inledde i vanlig ordning med duellen och lördagsgodiset.
Sedan blev det ett lunchmöte hos systeri.
Plötsligt var vi hemma igen och drog på byns egen fest.
Sedan blev det väl lite bråttom hem till middagen. Med mat i magen kunde man jobba på gården. Rosen fick otaliga kannor med vatten.
Minni var mer för det där kodandet.
Och så spelade killarna fotboll med Dodo (=Melwin) i spetsen.
Och en bonusbild på de där söta i kvällssolen.
Ganska bra fredagsmiddag här måste jag påstå.
Alltså de där två, Viggo och Minea, så söta tillsammans.
Det är iskallt men soligt. Jag stiger ut på trappan och tar ett djupt andetag. Vasaluft. För mig är nämligen höstluft lika med Vasaluft. Varje höst man åkte tillbaka till Vasa för att studera var det just såhär det kändes. Kallt men soligt. Och känslan av nystart.
Minni fick overall och vantar på sig.
Jag fick långbyxor.
T A I K U R I 