Vid frukostbordet

Plockade fram lite bär och frukt. I dag blev det hallon, blåbär och banan.

Jag vill ha banan i min, absolut ingen yoghurt. P vill absolut inte ha banan så han får yoghurt i stället. Hallon och blåbär har båda i alla fall. Jättegott.

Sedan hann vi faktiskt sitta en stund vid bordet också innan P skulle i väg till jobbet.

Farligt med dötid på stan

Vet ni, där gick jag för första gången i klädbutikerna i dag på stan och tänkte på tiden efter magen. Drömde om fina vårkläder som skulle passa en spinkis, inte en gravid.

En annan ny känsla jag fick var att det var helt jäkla underbart att köpa kläder till mig själv, det kändes mer än ok eftersom jag inte alls satsat på min garderob på en tid, medan jag fick värsta dåliga feelisen för att jag köpte ett par saker till bebben. Kanske på grund av att jag vet att bebbens garderob redan nu svämmar över och att denna kanske bara hinner använda varje plagg någon enstaka gång. Jag tycker ändå att min lilla skatt var värd de där fina plaggen.

Lite till mamma

Lite till bebben. Och nu dog ni. För jag köpte den där gråa stjärnoverallen. Och den där molnpyjamasen som jag gått och klämt på i olika repriser. Den randiga pyjamasen kom i samma paket som molnpyjamasen.

En rådgivningsrapport 32+2

Dagens rådgivningsbesök var fint. Nu var det slut på gångerna med tre veckors mellanrum och nästa gång ska vi dit om två veckor. Vi hade en annan, jättetrevlig finlandssvensk hälsovårdare denna gång. Här kan ni jämföra med hur det såg ut förra gången. Nu har vi vecka 32+2 och här är all nödvändig info.

Vikt: +9,4 kg (+400 g på tre veckor)
Svullnad: Nix.
Blodtryck: 121/84
Hb: Sade att det inte behöver mätas, antagligen så pigg efter morgonens vitaminbomb.
Sf-mått: 31 cm (lite över den normala kurvan)
Fostervatten: Normal mängd
Bebbens puls: 140 (varierade mellan 130 och 150 när Liten var igång)

Fortsättningsvis har bebben huvudet neråt, rumpan uppe till vänster och en fot sticker ut direkt under revbenen till höger.

Det bortglömda

Vet ni vad jag har glömt bort? Orsaken till att jag ville bli mammaledig lite tidigare än vad som anses som normalt. Att VILA. Det känns som hundra år sedan jag vilat på dagen. Något jag sysslade med varje dag tidigare, gärna i flera timmar. Nu varken sover jag på nätterna eller på dagarna och det känns ju lite ohållbart alltså.

Nu ska jag ta punkt nummer ett på listan på lite större allvar. Vila. Det är därför jag är ledig just nu. Man behöver inte flänga runt som en yrboll och köpa lite badkar här och lite nappar där och lite tyg här. Man hinner nog med allt och lite till ändå.

Snigelfart borde gälla allt annat också, inte bara mina promenader.

Symaskinen är framplockad

Efter en sväng till tygaffären fick vi äntligen i gång den där symaskinen som jag fick i födelsedagsgåva. Nu har Litens blivande rum ändrats till ett hobbyrum och jag är redo att börja projekt nummer ett. Tyg till lådan som Liten ska sova i den första tiden. Ni kan föreställa er mycket vitt och en del stjärnor. Oväntat?